Tröttast

Är så trött ikväll, inser att jag sovit en stund på soffan nu när jag tittar på klockan. Det var inte alls meningen...hade ju lite saker att skriva. Min söta lilla fru lät mig sova då hon vet att jag behöver det. Min kropp är rätt slut efter alla sömnlösa nätter och all stress över studier och jobb, men just ikväll hade jag behövt hålla mig vaken. Kom visserligen inte hem förens vid 20.00 efter en dag på universitetet. Vi fick mycket gjort på vår LS och föreläsningen om bedömning inom matematik vi hade på förmiddagen var riktigt bra, men det övriga innehållet var dåligt och rörigt som vanligt. Förstår verkligen inte deras tanke med allt vi ska göra och det verkar inte övriga klassen heller...vi bara gör allt för att det ska göras.

Idag var vi några som under lunchen diskuterade vad lärarlyftet innebär/betyder. Rent logiskt så borde det vara att man lyfter lärarna genom att de får mer kunskaper, men sen kom vi fram tll att det inte är så utan mer som ett måste och en börda som bara tynger ner än. Det har skrivits mycket om detta i lärartidningarna att det står många tomma platser och många kurser får man lägga ner pga för få sökande. Tanken är ju att dessa kurser är till för lärare som redan har sin examen och som jobbar, men som behöver läsa till ämnen de inte har. Det är ju bara så att kurserna inte är anpassade efter att man jobbar. Det där med behörighet efter 2015 kan bli ett stort problem bland "gamla" lärare...ska bli intressant att se hur det artar sig. I vår klass har nu ytterligare tre stycken hoppat av pga arbetsbördan och stressen. Har god lust att göra det också, men känner mig så väl och vet att jag aldrig kommer återuppta studierna senare, så det är lika bra att köra på. Men det suger...

Satt idag och kollade i min kalender...idag skulle jag ah gått till MVC på kontroll...men så blev det inte. Usch vad det är jobbigt när det dyker upp datum som hade med graviditeten att göra. Önskar så att jag fortfarande var gravid! Undrar hur stor magen hade varit nu? Jag hann ju aldrig bli så stor...det syntes ju knappt. Men det lär jag aldrig få veta...som med så mycket annat.
Försöker ju se framåt, men vågar inte riktigt se att det ska bli en ny graviditet...är så rädd för att bli så besviken om det inte går. Så försöker se framåt utan barn och fokusera på annat. Men det går så där...suck. Undrar när det kommer en dag då jag inte ältar detta?

Kram