Imorgon ska jag åter till universitetet på mattekursen...om jag vill? Inte direkt, har egentligen inte tid känner jag, men sista träffen för i år. Ja sen tillkommer ju några gruppträffar också. Längtar så tills denna kurs är avslutad, så jag får tillbaka min fritid och kan göra lite meningsfullt av den!
Har funderat mycket de senaste veckorna...kanske att jag skulle behöva byta miljö en längre tid. Allt här hemma påminner om Pyret. Hade en skön helg på så sätt i Köpenhamn även om tankarna drogs till honom! Men där var allt annorlunda, allt var nytt och det fanns inga gamla minnen utan där gjorde vi nya. Men så kom vi hem och alla känslorna med... Så kanske att man skulle byta miljö? Det är ju synd bara att jag trivs så bra på jobbet och älskar vår lägenhet för annars hade jag tvingat med mig min fru någon annanstan. I Köpenhamn var det så skönt att bara få va sig själv, kom käsnlorna så kom de, men här hemma tar jag dagligen på mig den där masken. Vill inte riktigt visa hur jag faktiskt mår och det blir jobbigt i längden. Jag frågar mig fortfarande hur länge jag ska behöva gå så här? Saknaden kommer alltid att finnas där, men jag vill känna mig lättare och faktiskt kunna se framåt. Som det är nu vågar jag inte det...det är läskigt och jag är grymt nervös. Tänk om det här skulle hända igen? Jag är fullt medveten om att får vi chansen till ett nytt försök och att de mot all förmodan skulle ta sig så kan det sluta i missfall igen...men tänk om jag det skulle hända sent igen??? Jag skulle allvarligt tala inte klara det. Jag vet att om, säger om, det skulle bli en ny graviditet så får jag extra hjälp, men är ändå grymt nervös. Men det ligger nog långt fram i tiden det här. Måste ju klara "besiktningen" först...och det lär jag säkert inte göra, jag menar jag och min icke existerande tur.
Positivt tänkande är inte min grej...men försöker då och då tänka på det, men det är sjukt svårt!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar