Höst

Dagarna rullar på och nu är hösten äntligen här...visst är det skönt med soliga dagar då också, men jag tycker om när det är lite ruskigt väder...tända ljus och mysa i soffan under en filt! Det är vad jag och Gustav gör idag! Just nu sover han dock så då passar jag på att skriva lite.

Äntligen fungerar amningen och brist på mjölk har jag iallafall inte. Men jag måste bara få säga att speciellt mysigt vet jag inte om det är att amma... Alla eller många säger att det är så mysigt och man får sån kontakt med sitt barn...ja alla skrifter och texter säger samma sak. Men jag kan nog inte hålla med om det. Jag tycker mest det gör ont samt att det är obekvämt. Gillar mycker bättre att ge på flaska och då får jag kontakt med Gustav! Men jag ska stå ut och amma så länge det går...fram till jul iallafall. Fick ju med en pump hem från neo så pumpar ju ut en del också som vi sedan ger på flaska. Jag ser fram emot när det blir dags för vanlig mat!
Äter gör han min lille son och går stadigt upp i vikt och det är ju bra! Nu har han klivit över sin födelsevikt, får se vad han väger idag när vi ska till BVC.

Sover gör han också, framför allt dagtid. På natten är vi gärna vakna några timmar...förstår inte det där riktigt. Dagtid somnar han gärna efter maten, men nattetid ska vi minsann vara vakna efter maten. Kan ju erkänna att jag är rätt trött efter alla nätter, men vet ju att det så det är nu. Fast jag är nog inte så trevlig på natten...hormonerna finns ju fortfarande där och spelar mig ett spratt och då framför allt på natten när jag är trött. Stackars Anneli får ta att jag fräser lite...hon vet ju att jag inte menar något illa. På dagarna är det mycket bättre! Älskar min fina lilla son, det bästa som hänt mig!!!

Jag mår annars bra och njuter av att kunna röra mig igen! Från att knappt tagit mig ur sängen de senaste 3 månaderna så kan jag nu ut och gå långpromenader! Visst känns det lite i bäcken när man kommer in efter dem, men inte så mycket att jag inte kan röra mig. Graviditetskilona är borta plus lite till så nu jobbar jag på att få bort de överflödiga kilona jag hade kvar sen innan! Ser ljust på det, men det får ta sin tid...stressar inte! Det är väldigt skönt att kunna använda mina vanliga kläder igen...helt plötsligt har jag massor att välja mellan om dagarna! Har plockat bort alla mina mammakläder, förutom några linnen som fungerar bra fortfarande!

Näe om jag skulle passa på att vila lite medans sonen gör det...snart vaknar han ingen och vill ha mat!
Men först ska jag bara sitta och titta på honom lite...han är så otroligt söt och underbar, helt perfekt!!!

Kram

Nu är han här!

Nu har det hänt grejer... Var helt inställd på att gå över tiden och att få bli igångsatt, men det slapp jag! Torsdagen den 29/8-13( dagen innan bf) efter ca 9½ timme på förlossningen föddes vår fina lilla son Gustav! 4110 gram tung och 54 cm lång! Hade nog en väldigt lätt förlossning även om det gjorde fruktansvärt ont, speciellt de sista 10 minuterna av krystvärkar. Många skriver en förlossningsberättelse, men den behåller jag för mig själv och berättar för nära och kära öga mot öga! Det enda jag kan säga är att jag inte alls var beredd på att det skulle sätta igång och från att knappt kunnat gå och röra mig pga foglossningen så flög jag bokstavligt talat ur sängen på morgonen när vattnet gick...läskig känsla.

Så nu sitter vi här hemma med en fin "liten" pojke på 10 dagar och jag njuter! Vi fick dock en liten skakig start på vårt nya liv. I måndags skulle vi på återbesök samt göra PKU test och hörselscreening, båda gick bra, men de tyckte att Gustav var för gul samt att han hade gått ner lite väl mycket i vikt så vi blev inlagda på neontalen. Gustav lades direkt på en solmatta och med en lampa över sig. Han fick även ha på sig en ögonbindel för att skydda ögonen. Stackarn gillade det inte alls och jag tyckte att det var hur jobbigt som helst. Han skrek mycket och vi fick inte ta upp honom, dessutom fick vi sondmata honom så att han skulle öka i vikt. Min mjölk hade inte börjat rinna till ordentligt så jag fick börja pumpa för att stimulera. Vi både sondmatade och ammade under de 4 dagar vi låg inne. På onsdagen var hans gulsotsvärde så pass bra att han slapp ligga i ljuset, blev våra sängar istället! Som jag njöt och han också...slippa den där hemska ögonbindeln. På torsdagen fick vi äntligen åka hem!!!

Så på torsdagen började vårt liv som tre i familjen på riktigt! Min mamma kom även upp då och stannade till lördagen. Det var så skönt och hon gav mig tips och hjälp med amningen så jag kunde få igång den igen! Känner mig så trygg med min mamma eftersom hon jobbar med det hon gör! Hon är nämligen distrikssköterska och har jobbat många år med BVC och har koll på mycket! Hon njöt också av att vara här vill jag lova...fått mysa med sitt lilla barnbarn! Under torsdagskvällen kom även Annelis mamma över!

Just nu sover vår lille prins och jag är supertrött, men snart dags för mat igen för den lille så det är ingen idé att sova innan, får bli efter! Han sover dock rätt så bra på nätterna så jag ska inte klaga! Jag är bara så glad över att han nu äntligen är här!

Sover gott i vagnen under promenaden!

Kram