Tänt ljus!!!

Så här dags för tre veckor sedan låg jag på Danderyd och hoppades på det bästa, men innerst inne så visste jag att jag lämnar det här sjukhuset icke gravid. Det känns fortfarande så otroligt overkligt och nästan som om de precis skett. Det är så otrolig stor saknad och jag saknar tiden som gravid trots att jag hade en del krämpor. Tänk att veckorna går så fort, men ändå inte.

Det gör fortfarande ont i själen bara av tänka på det som hänt och jag frågar mig ofta hur länge det ska göra så ont? Saknaden efter Pyret är så stor och den kommer alltid att finnas där och även om vi aldrig fick chansen att lära känna honom så var han ändå en stor del av mig/oss! Jag kan komma på mig ibland att sitta och prata och sjunga med magen tills jag helt plötsligt kommer på att det inte är någon som lyssnar... Dumma störda lilla jag...

Idag stannade vi vid Danderyds kyrka och besökte Barnkullen där vår lille son ligger och vilar! Det var en sån fin plats där det verkligen var minnen från många som förlorat sina barn. Det tog inte många sekunder innan tårarna rann på både mig och Anneli...det gjorde så ont i hela mig och frågorna varför och tänk om osv dök upp i huvudet. Lilla Pyret borde ha fått en chans här i livet och saknaden efter honom är enorm!

Den fina minneslunden, Barnkullen, för barn!

Ljuset med blomkransen runt som vi köpte till vår son! Nu står det där och brinner fint!

Vår älskade lilla fina änglason! Vi hoppas att du har det bra där du är och du blir väl omhändertagen! Vi försöker gå vidare så gott det går, men vissa dagar är det väldigt tungt och man vill bara ligga och gråta! Gråta efter dig som vi aldrig fick chansen att lära känna...som vi saknar och älskar dig!!!

Kram

Sömn?

Jaha så hade vi ju det där med sömnen...varför kan det bara inte fungera son vanligt? Men i brist på sömn kan man ju ägna sig åt lite studier...är helt klar (om jag nu inte får komplettering vill säga) med de första uppgifterna så i brist på sömn kan man ju påbörja andra uppgifter!

Det är så skönt att man inte är sysslolös...behöver liksom aldrig fundera på vad jag ska göra. Jobb, studier, jobb, studier och så allt som ska fixas här hemma! Behöver definitvt inte känna mig rastlös och det är ju skönt! Men måste nog försöka få lite sömn iallafall...

Kram

Ledig

Nu är jag ledig i hela fem dagar och det ska bli skönt! Visserligen har jag ju bara jobbat en vecka efter den de veckor jag nyss var hemma, men det har varit mycket instensivt och rent psykiskt så ligger jag fortfarande efter. Det lär väl ta sin lilla tid att komma tillbaka och jag måste väl ge mig den tiden! Det gör fortfarande väldigt ont i mig när jag pratar om Pyret, men har nu lärt mig att för det mest hålla tårarna inne. I vissa fall går det inte, men för det mesta. Jag klandrar fortfarande mig själv väldigt mycket och avskyn för mig själv är mycket stor. Samtidigt som jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden för då skulle jag göra allt annorlunda och faktiskt lyssna på min kropp...nu känns det som det kvittar... Ta hand om dig säger alla, men varför då? Just nu ser jag ingen anledning till det. Så länge jag kan få studier och jobb att gå ihop, om jag nu kan få det, så är jag rätt nöjd.

Imorgon åker vi till Motala och det ska bli skönt att komma bort lite! Ska umgås med familjen och eventuellt träffa en vän! Får se vad jag orkar och hur känslorna bestämmer sig för att vara. Ska mysa så mycket med min käre lille systerson och skämma bort honom!!! Just den biten kommer bli känslosam, men som jag längtar efter honom!!! Det är ju bara synd att jag inte kan ge honom en liten kusin...vi får hoppas att min andra syster kan ge honom det så småningom!

Imorgon ska vi stanna vid minneslunden, Barnkullen, vid Danderyds k:a...köpte ett jättefint gravljus med blommor idag som vi ska ställa där. Skriver mer om det när vi varit där!

Kram

Fortbildningsdag

Idag hade vi fortbildningsdag och en mycket bra sådan! Två föreläsningar, den ena om ledarskap och den andra om tourettes, och de var så otroligt bra! Timmarna bara flög förbi och det fanns inte en chans att man somnade. Man fick mycket tänkvärt med sig som man inte hade en aning om innan eller ens tänkt på! Tänk om alla fortbildningsdagar kunde vara så här bra och innehållsrika! Oftast sitter man ju göra annat eller slumrar för att det är trist, men inte idag inte!

Sen har ju jag världens bästa kollegor! Jisses som jag skrattade under lunchrasten och det var en sån befrielse att för en gångsskull få skratta och känna sig glad! Tyvärr byttes ju de känslorna ut när jag kom hem och tankarna satte fart igen, men känslan när vi satt där i lärarrummet...inte det rumsrena snacket, men ändå! Ni fick mig verkligen att skratta från hjärtat och må bra just den stunden! Ni är guld värda!!!

Min underbara fru får mig också att må bra, men här hemma finns än så länge så mycket negativitet och våra tankar och känslor far omkring. Vi jobbar och sakta framåt och Anneli har det lättare med den positiva känslan än vad jag har! Tur vi inte är helt lika ;)!

Ja sen har vi ju den där mattekursen som jag skulle fundera kring...det går inte så bra med det. Har gjort de första uppgifterna och kan nu åka till Motala med gott samvete, men jag kan inte bestämma mig för om jag ska fortsätta eller hoppa av, det tar ju som sagt emot att ge upp. Men efter samtalet med min chef, en mycket bra och omtänksam sådan, så har jag lovat att verkligen fundera kring detta och se till mig själv så jag mår bra. Inte min starkaste sida direkt...jag själv hamnar ofta sist när det gäller att priorietera skola och jobb.

Nu ska jag göra uppgifter kring våra kära vokaler!
Kram

Söndag

Söndagen är snart över och vi har inte fått riktigt allt gjort som vi tänkt. Vi var i väg till Skoman så nu har jag köpt stövlarna, dock inte de jag såg först utan det blev ett par andra! De sitter så bra på mina fötter/ben och kommer bli så snygga till min nya kappa! Och eftersom jag inte får eller behöver köpa en massa andra saker nu då så kan jag lika gärna unna mig nya skor och annat smått och gott!

Vi har även fått upp den nya bokhyllan inne på kontoret och det blev så bra! Passade på att rensa i de hyllor som vi hade innan samt i de somska vara kvar! Så när det blir dags för att bli kombinerat kontor/gästrum så blir det lättare att möblera om! Men det ligger långt fram i tiden.

Har pluggat också, men det har varit segt...snart ska vi äta och sen blir det några timmars plugg igen. Vill så gärna få in de uppgifter som ska vara inne den 6/11 innan vi åker på onsdag så jag kan njuta av att umgås med familjen nästa helg utan att känna stress.

Hade en dipp här på eftermiddagen...känner mig så värdelös på många sätt och hatar min kropp...Min/vår dröm skulle ju äntligen gå i uppfyllelse, men så fel vi hade. Har insett att jag har en lååång väg tillbaka. Får titt som tätt höra att det går över, du är snart som vanligt igen. Det kanske stämmer, men just nu känns det inte så. Jag vill hoppas på ett lyckligt slut i framtiden, men vågar inte.

Kram

Sömn var är du?

Tänk om jag ändå kunde sova...har varit vaken till och från i natt. Har dessutom en grym huvudvärk som inte vill ge med sig trots att jag tagit en tablett. Anneli sover fortfarande gott och det unnar jag henne! Något positivt med att jag inte kunde sova är att jag hunnit plugga lite samt jobba lite med PIMuppgift 3 till jobbet. Men jag känner att jag skulle behöva fler timmar sömn...det här är inte hållbart så länge till. Men kan jag bara ta mig fram till jullovet så kan jag sova sen!Sömn

Det ser ut att bli en kall, men väldigt fin dag idag! Kanske skulle försöka ta en promenda för att få lite frisk luft! Men har ju lite annat att göra och så behövs det verkligen städas här hemma.

Om två dagar åker vi till Motala för en familjehelg! Det ska bli så mysigt och så skönt, ska pussa på min systerson hela tiden!!! Som jag saknar den lilla pojken, men det kommer säkerligen bli några tårar fällda också. Hemskt att jag ska vara avundsjuk på min syster, men lite så är det tyvärr. Men det ska absolut inte få gå ut över henne eller lille Axel!!! Köpte saker till honom igår, får jag ingen egen att skämma bort så får ju Axel dras med att moster gillar att shoppa!!! Lillasyster kommer att bli tokig, men det tar jag ;)!
Snart ses vi Axel och då ska vi mysa och gosa hela tiden!!!

Kram

Lugn lördag!

Haft en lugn, skön och trevlig dag tillsammans med min fru! Vi var till Barkaby och outleten där och det var nog det tråkigaste handelsområde jag varit på. Hittade en kappa på Kappahl som fick följa med hem! Har tittat på den många gånger, men eftersom tanken var att jag skulle bli tjockare och tjockare så var det ju dumt att köpa den. Men nu är det ju som det är så jag köpte den, kunde ha en mindre storlek nu än va jag trodde! Vi var även till lite andra butiker samt IKEA. På IKEA köpte vi en bokhylla, nu ska det bli ordning inne på kontoret. Tanken är ju att det ska bli ett kombinerat kontor/gästrum, men det får bara va ett kontor ett bra tag till framöver. På vägen hem stanande vi till på Täby C...jag skulle ju shoppa kläder idag var tanken, men hittade inget mer utöver kappan. Köpte dock en väska på Täby C!

Något som var väldigt jobbigt under dagen var alla magar och bebisar som fanns överallt och jag såg verkligen alla. Det var nog det jobbigaste att veta att det kunde ha varit jag, det kunde ha varit vi som gick till Barnens hus och köpte barnvagn mm. Har också insett att det kommer bli ett tufft år framöver med alla vänner som ska ha barn. Jag är självklart glad för deras skull, men önskar ju att jag också fick uppleva den där lyckan att få barn. Jag kan ju alltid hoppas och längta, men tror ju inte så mycket på det...

Här nedan kommer min kappa och väska! Kappan gör sig mycket bättre på, den ser ju inte så fin ut när den hänger. Men nu kan det bli kallt så jag kan använda den! Nu är det bara de där stövlarna som jag har sett på Skoman kvar att köpa...de är dyra, men nu har jag ju inte en massa andra dyra inköp att göra så då kan jag ju unna mig dem ;)!


 

Ikväll blir det lugnt, ska titta på Så mycket bättre och mysa med min fru! Har så otroligt ont i huvudet, tror att det är sömnbristen som börjar visa sig nu. Hoppas bara den försvinner till på måndag då jag ska lyssna på föreläsningar hela dagen lång.
Insåg precis att jag inte pluggat något idag...suck. Blir dessto mer att göra imorgon, men det har varit skönt att ha tänkt på det.
Dags att hjälpa älsklingen med maten, är egentligen inte hungrig, men måste ju som alla säger äta. Hoppas ni alla får en lugn och skön lördagkväll!

Kram

Två veckor

Sitter i soffan och tittar på X Factor tillsammans med min fru, har visserligen datorn i knät och hon spelar på mobilen. Så sociala är vi en fredagskväll ;). Är sinnesjukt trött, men än går det inte att lägga sig...några timmar till måste gå. Anneli har hjälpt mig med mina hemska matematikuppgifter, tänkte att om jag ägnar de timmar jag inte kan sova om nätterna till att plugga så hinner jag göra färdigt de 3 första uppgifterna innan onsdag då vi åker söderut. Så i helgen ska jag/vi lägga in mina lösningar på uppgifterna på Mondo som universitetsidan heter. Har dock inte bestämt mig för hur jag ska göra än med kursen, men tills jag gör det så måste jag plugga så jag inte ligger efter...försökte beställa mina böcker idag, men det var lättare sagt än gjort...får be om hjälp på jobbet tror jag.

Idag är det två veckor sen jag/vi förlorade Pyret. Det har känts idag och jag har haft det tungt, tårarna har bränt bakom ögonen och jag har fått bita mig i tungan flera gånger. Det känns fortfarande som om det var igår det hände, så overkligt och saknaden är så otroligt stor.  

Saknar dig min lilla änglason!!!

 

Tack Marie för att jag fick prata av mig idag! Det är alltid så skönt efter att ha samtalat med dig! Du ger mig på något sätt ett lugn även när det är som jobbigast! Försöker faktiskt ta åt mig av det du säger och dina råd, men du känner ju mig ;)...eller?! Du är en helt fantastisk och jag är så glad över att du är min vän och kollega!

 

 

Nu ska jag återgå till min fru, studier och tv och hoppas på att ögonen faller ihop av utmattning!

Kram

Funderar

Sitter här och funderar, frun min sover sen ett tag tillbaka. Men eftersom jag inte har bestämt mig för hur jag ska göra med mina studier så måste jag ju plugga fram tills jag tar det beslutet. Så ikväll har jag gjort en av det 3 uppgifter som ska vara klara till den 6/11. Har nu börjat läsa till den andra så blir nog uppe ett tag till. Är trött, men drar mig för att sova. Har ju skrivit i tidigare inlägg varför så det skriver jag inte igen.
Imorgon blir det en tidig dag igen på jobbet, hinner så mycket mer på morgonen innan skolan börjat när man sitter själv i byggnaden med lite musik på!

Idag hände det som jag fasat för... En kollega kom fram och frågade hur jag mådde, hon hade inte sett mig på ett tag. Jag svarade att det var så där, att jag mått bättre. Ja sa hon, ibland är det jobbigt att vara gravid. Jag blev helt tyst...och så fick jag dra allt igen. Jag som haft en jobbig dag rent känslomässigt fick kämpa mot tårarna. Hon blev väldigt ledsen för min skull. Det slog mig då att det är säkert många som hört att jag var gravid, men som inte vet hur det gått. Det känns jobbigt att veta att man kommer att få förklara sig längre fram. Det gör det svårare att lägga det bakom sig, även om det aldrig kommer att försvinna helt. Pyret var ändå en del av mig i nästan 4½ månad! Men det är väl bara att vänja sig.
Jag hoppas dock att det värsta hormonsvängarna ska lägga sig till efter höstlovet som är nästa vecka. Just nu är de hemska och jag får kämpa varje dag, tur mina elever ger mig annat att tänka på och tack till min resurs som låter mig smita ut korta stunder vid behov.

Nähe om jag skulle ta och skriva klart uppgiften så kanske jag kan få några/någon timmes sömn innan det är dags att stiga upp igen...05.00 ringer klockan och jag tänker försöka vara på jobbet strax efter 06.30.

Kram

9 år!

Idag för 9 år sedan blev jag och min underbara fru tillsammans!!! Tänk vad åren går fort och vad mycket vi har gått igenom, både bra och dåliga saker. Tycker inte det var längesen vi träffades där i Kalmar på nollningen för första gången... De är de bästa 9 åren i mitt liv trots att vi tyvärr haft allt för många motgångar. Mitt hjärta är ditt för alltid min älskling!!!

Jag älskar dig så otroligt mycket Anneli och är så glad att du är min!!!

Hur göra?

Dagarna rullar på...försökte jobba i fatt lite idag, men det var lättare sagt än gjort. Var på jobbet redan 06.40 imorse och det var bra. Hann planera några av dagens lektioner förutom att jag fick ändra dem i sista stund iallafall p.g.a. att skrivaren inte ville fungera så jag var inte så glad. Men de blev bra ändå och eleverna jobbade på bra! Eftermiddagen hade jag tänkt ägna åt att rätta och planera lite, men blev avbruten där också. Hände en grej på skolan som jag var tvungen att hjälpa till med så kom även hem lite senare än vad jag tänkt. Men nu har jag ju lite jobb kvar att göra de två dagar som återstår av denna jobbvecka! Härligt att veta vad man ska göra!

Sen har vi studierna som ger mig ångest...vill hoppa av, men det tar emot. Det är ju ett stort misslyckande att inte slutföra dem även om de kommer ta knäcken på mig. Jag kan verkligen inte bestämma mig och tanken var att jag skulle ha pratat med min chef idag, men det kom ju som sagt lite i mellan som upptog bådas tid. När vi ska hinna prata vet jag inte, så jag får fundera på detta själv och förhoppningsvis tar jag rätt beslut. Tvivlar dock på att jag kommer göra det, men vi får se. Om jag ska tänka på mig själv och min hälsa så borde jag hoppa av, men nu är det ju så att jag inte brukar göra det utan sätter mig sist själv. Det känns liksom bäst så. Har två väldigt hektiska månader framför mig, men vila kan jag göra till sommaren!

Jag försöker ju varje dag att vara mitt vanliga jag, men idag när jag satt och läste läsläxan med två tjejer i min klass så säger den ena; Karro, vad har hänt med dina ögon? De ser inte så glada ut och glittrar inte som de brukar. Jag höll på att dö...kan säga att tårarna brände bakom ögonlocken. Tänka att mina små elever har sett att jag inte är glad även om jag gör allt för att inte visa hur jag mår. Så nu får jag skärpa mig!

Lämnade iallafall in mitt sjukintyg idag så nu är de gjort. Hade visst kunnat vara sjukskriven till och med idag...så hade inte behövt ta tjänstledig tre dagar förra veckan, men men. Tänker inte hålla på att bråka om pengar. De ger mig inte mitt barn tillbaka iallafall...

Du ska veta min änglason att jag tänker på dig hela tiden!!!

Kram

Jobbig dag

Sitter här hemma och gråter...känner mig så totalt värdelös och tom. Har gått i skolan idag och när hon visade seminarieplanen så höll jag på att bryta ihop. Vet inte hur jag ska varken hinna eller orka göra alla de uppgifter som stod där och samtidigt jobba 100%. Våra kurslärare räknar med att vi läser minst 20 timmar/vecka samtidigt som man då ska jobba. Jag har panik och vet inte ens hur jag ska påbörja mina uppgifter... Brukar inte ge upp så lätt, men nu är jag mycket nära.

Dessutom har dagen i allmänhet varit sjukt jobbig och gråten har suttit i halsen hela dagen. Önskade så idag att jag bara fick försvinna...ville inte finnas och när bussen åkte förbi Danderyds kyrka så vill jag bara hoppa av och bege mig mot barnkullen! Ville sitta där och prata med min son!!! Tänk om jag kunde få återförenas med honom, vilken lycka!!!

Kram

Jobbat idag

Det gick, men det var jobbigt. Har jobbat idag, första dagen sen det hände. Samtidigt som det var skönt att komma igång så har jag flera gånger under dagen fått bita mig i tungan och hålla mig från tårar. Det är ju inte så att jag ber om dem utan de dyker bara upp när det passar dem. Var jättenervös innan jag skulle iväg...hur skulle kollegorna vara, skulle eleverna märka att jag var ledsen? Men jag har ju världens bästa kollegor och de var precis som vanligt, lite fler kramar än vanligt bara! Sen var det så skönt att återse några speciella kollegor (ni vet vilka ni är) som jag pratar om allt med och som alltid finns i mitt hjärta! Ni är guld värda och tack för allt stöd och att jag får prata med er!!! Eleverna var glada över att återse mig igen och när jag ...jag berättade att jag skulle gå i skolan imorgon så tyckte de att jag var elak som skulle överge dem igen...jag hade ju faktiskt varit borta två veckor redan. Några tyckte att jag blivit smal, men det blev ju lätt så när man var sjuk så länge! De är ju så ärliga och goa mina så vildar! De vet ju inte den verkliga orsaken till att jag blivit "smalare"...hade tänkt berätta det efter höstlovet, men nu så blir jag ju kvar hela vårterminen så mig slipper de inte.

Idag ringde de från Huddinge...det var vår barnmorska där som ville kolla hur vi mådde och hur allt gått till osv. Fick återigen berätta allt, men det gick bättre den här gången. Fick reda på att det inte var lika stor procedur denna gång när jag/vi bara ska sätta in ett ägg. Detta innebär att jag slipper alla himla hormonsprutor mm, däremot kommer jag att behöva hålla koll på ägglossningen och det är ju ett litet pyssel. Förhoppningsvis så ska ju kroppen återgå till sitt "normala" jag snart och jag har nog aldrig längtat efter en mens så som jag gör nu. Men positiv är jag ju då inte...har ingen tro till att det ska lyckas igen. Varför skulle det gå bra för oss? Vi är motgångarnas par vi! Samtidigt som min längtan är så stor så vill jag inte längta...orkar inte med mer besvikelser. Får väl vara glad om jag kan leverera ett litet barn innan jag är 40...

Nu börjar ångesten krypa på igen...kväll och även om klockan bara är runt 18.30 så ställer kroppen in sig på läggdags vilket innebär tryck över bröstet och huvudvärk för min del. Jag hatar att sova, drömmer hela tiden och drömmarna är de samma. Men det ska väl gå över till slut...

Kram

Ångest

Imorgon är det dags igen...har lite ångest och är nervös inför hur det kommer bli. Jag hoppas att jag kan hålla humöret upp under skoldagen iallafall, vill ju inte att eleverna ska se när jag blir ledsen om jag nu blir det...vilket är ganska troligt. Är egentligen jättetrött och borde verkligen lägga mig så jag orkar med morgondagen, men jag får sån ångest när jag lägger mig, tryck över bröstet och så drömmer jag så mycket. I 9 av 10 drömmar så återupplever jag de tre värsta dagarna i mitt liv och det gör så fruktansvärt ont i både kropp och själ. Jag hoppas att det här går över/ blir bättre snart för det är jobbigt. Längtan och sorgen efter Pyret kommer alltid att finnas där, men jag behöver kunna sova och få känna mig utvilad. Har inte sovit en hel natt på över en vecka och jag kan inte somna på dagarna heller. Snälla låt det blir bättre snart!

I helgen har jag haft min älskade mamma här!!! Hon var i Uppsala i jobbet så igår (lördag) åkte vi dit för att hämta henne! Vi passade på att ta en tur på Gränby C, köpte lite kläder! Hämtade sedan upp mamma och sedan åkte vi hem igen. Vi tog en lunch på stan (Norrtälje) och strosade runt lite innan vi åkte hem för en lugn och mysig hemmakväll!!! Idag (söndag) har vi tagit det lugnt, åkte och provade skor men köpte inga. Hittade dock ett par jättefina stövlar! Ätit god mat och bara myst! Det har varit så underbart att ha henne här och när hon åkte idag med bussen så brast det. Saknaden blev så stor och vi har pratat mycket om det som hänt och om framtiden! Så skönt att bara få mysa i hennes famn och känna sig "liten" igen!!! Älskar dig mamma och längtar tills vi ses igen, bara 1½ vecka kvar!!!

Ögonen går egentligen i kors och jag borde välja sängen, men drar mig för det...

Kram

Till min änglason!

Min älskade lilla änglason!

En vecka har nu gått och idag känns det extra tungt. Vi fick bara 19 veckor tillsammans och trots att du låg i magen hela tiden så pratade vi varje dag! Jag saknar de små stunderna och längtar efter dig varje dag!

jag vet att jag aldrig kommer att få träffa dig utan får hålla mig till den enda bild jag har av dig, den mest värdefulla bild jag har!!! Så snart jag och din andra mamma Anneli är starka nog ska vi framkalla bilden och hänga upp den i sovrummet så vi kan titta på dig innan vi somnar och se dig så fort vi vaknar!

Du vet ju hur jag har berättat om att jag älskar änglar, inte de där söta och perfekta, utan de där lite mer udda och speciella! Igår när jag för en gångs skull tog mig ut så åkte jag till en butik och hittade en jättesöt liten änglabjörn som håller i ett hjärta! Tänkte på dig då så tills jag hittar den där speciella änglapojken så får den här representera dig!!! Men jag lovar att hitta den absolut perfekta för det är du värd!!!

Min älskade lilla änglason jag hoppas att du har det bra där du är!! Här är så tomt utan dig och stundtals vet jag inte hur jag ska gå vidare. På måndag skulle du och jag ha varit halvvägs...halvvägs till att få ses i det verkliga livet, men livet vill något annat och det är så orättvist. Varför skulle just du och jag separeras från varandra? Det kommer jag aldrig förstå. Men jag hoppas att du blir väl omhändertagen där du är och att de är snälla mot dig!

Här har du den lilla änglabjörnen som jag hoppas du godkänner tills jag hittar den perfekta änglapojken!

 Min älskade son ta nu hand om dig och glöm aldrig att jag älskar dig av hela mitt hjärta! Du finns alltid i mina tankar och jag glömmer dig aldrig!

Puss och kram mamma

Ännu en dag...

Ännu en dag har passerat... Ägnade hela förmiddagen till att städa hela lägenheten. Jisses så dammigt det var, märks att jag inte orkat med städningen så mycket den senaste tiden. Men nu är det rent och fint här hemma! Fick en liten dipp på förmiddagen...jag hoppas att dessa dippar ska bli färre och färre, de tar så mycket energi. Men så länge längtan efter vårt lilla pyre är så här stark så lär de väl sitta i. Önskar bara att jag kunde sova ordentligt... Får ett sånt tryck över brösten så fort jag ska sova och sover max 2 timmar i sträck sen vaknar jag. Brukar ligga vaken från 04.00 på morgonen och kan verkligen inte somna om. Skulle behöva lite mer sömn...kan heller inte sova på dagarna, så börjar bli rätt trött.

Tog mig ner på stan en sväng... min förlovnings samt vigselring har varit stora en längre tid och behövde förminskas, men eftersom jag inte tycker om att gå utan dem så hade jag tänkt vänta tills efter graviditeten utifall mina fingrar skulle svullna. Så här långt in i graviditeten så hade de inte gjort det så nu när allt inte blev som det skulle så bestämde jag mig för att lämna in dem så de kunde förminskas. Ska bli skönt att få ringar som sitter kvar på fingrarna! Det var lite jobbigt att gå på stan, men tog mig även till byoung och köpte mig en klänning. Expediten tyckte att jag skulle välja den gröna, men det blev den svarta. Tyckte att det passade lite bättre just nu, samt att svart alltid är bra! Anneli godkände den också så den blir nog bra! Hittad en fin kappa också och blev så glad när jag kunde ta en mindre storlek! Är mindre nu än innan jag blev gravid och det är ju positivt! Men skulle ju gärna vara tjock och ha min mage...

Ikväll lagade jag faktiskt middag, första gången på nästan två veckor. Men aptiten är fortfarande väldigt låg. Det är ju synd att man måste äta, annars hade jag struntat i det totalt. Tycker att det är så onödigt och smakar inget vidare heller...

På lördag kommer min älskade mamma hit och det ska bli så skönt och härligt att få krama henne igen! Saknar henne nåt enormt, jag hela min familj, men speciellt mamma!!! Bara en dag kvar!!!

Kram

Tack!

Mitt i all sorg så blir jag så varm i hjärtat över alla kramar och tankar som ges! Idag ringde det på dörren och utanför stod ett blombud... Det var en så otroligt fin blombukett från mitt jobb! Jag blev så rörd och jag som precis slutat gråta efter ett känslosamt samtal med min lillasyster samt läst ett vackert kort från min mormor och morfar började gråta igen. Det känns som om jag inte gör annat än gråter...tur jag ska jobba på måndag igen så jag får skärpa till mig lite.


Visst är den vacker!!!

Tack kära kollegor!!!

Efter att ha skärpt till mig lite så fixade jag till mig och åkte till frisören...nu är jag betydligt korthårigare och ljusare igen! Jag kan ju åtminstone försöka se lite fräsch ut även om jag inte känner mig det...

Åter igen, TACK för all värme och omtanke alla skänker mig och min fru Anneli!!! Det betyder otroligt mycket för oss även om vi inte alltid orkar visa att det gör det!

Kram

Tänk om...

Idag skulle vi ha gått på RUL...tänk om det legat lite tidigare, då kanske man hade upptäckt felet i min puckade kropp tidigare... Har så många tänk om i mig och hatar min kropp mer än någonsin just nu.
Har precis läst min journal från dagarna på Danderyd...det var nära att de lyckades, men tyvärr så blev det inte så. Det var smärtsamt att läsa journalen, det var som att återuppleva de 3 värsta dagarna i mitt liv. Det gör visserligen varje natt också, sömn vad är det? Tänk om man kunde gå tillbaka i tiden...det är nästan så jag då skulle välja att vara sängliggandes de närmsta 5 månaderna bara jag fick min lilla son tillbaka! Tänk att man kan sakna någon så mycket, någon som man inte ens fick chansen att lära känna.

Igår plockade jag undan mina mammabyxor/leggings för de behövs inte längre. Mina vanliga kläder sitter som de ska...det var jobbigt, men förhoppningsvis får jag användning för dem i framtiden. För jag hoppas ju att jag ska bli gravid igen nån gång i framtiden... Just nu hänger ju allt på hur min kropp återställer sig samt hur snart vi kan få hjälp på Huddinge. Sen hänger det naturligtvis på hur nästa lilla ägg vill stanna kvar hos mig?! Men jag kan lova att när den dagen kommer så ska jag ta det lugnt, mycket lugnt. Kan nästan tänka mig att gå ner i tid på jobbet.

Var för första gången ute en sväng idag och gick. Var ju tvungen att passa på när solen sken, men det blåste och var ganska kallt. Mötte ett gäng mammor med sin barnvagnar...det var jobbigt. Jag kände en sådan avundsjuka så det nästan var läskigt. Så nu vill jag bara säga till mina kära vänner som väntar barn inom snar framtid att avsky mig inte. Jag är så glad för eran skull att ni ska få era små och jag önskar er all lycka!!! Men jag är avundsjuk och lär säkert vara det ett tag. Men jag längtar efter att få träffa era små! Hoppas ni tycker om mig ändå?!!

Jag trodde att 2013 skulle bli vårt år också, men vi får nog sikta in oss på 2014 istället... Jag måste på något vis hitta livsgnistan, motivation och framför allt positiviteten igen...den är långt, långt borta nu.



Den här fina blomman fick vi av en fin granne i lördags!

Soligt, men kallt nere vid vattnet idag!

Insåg att dagen gått fort...kommer få skäll när Anneli kommer hem. Jag har inte ätit något och nu är det försent eftersom vi ska äta middag när hon kommer hem... Jaja...ibland glömmer man sådant man lovat och ingen annan har ju tagit skada av detta. Har ju ätit frukost iallafall!

Skulle egentligen vilja lägga upp bilden på vår lille son, men vill inte få en massa kommentarer om hur äcklig den ser ut eller hur tänkte jag nu... Den är den vackraste bild jag har, helt oredigerad och precis så som ett barn ser ut under sin utveckling. Så jag tror att jag behåller den för mig själv och visar för nära och kära när vi ses!

Min lille änglason...jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig!!! Du är i mina tankar hela tiden!!!

Kram

Min mardröm...

Ska försöka mig på att skriva ett inlägg...ett jobbigt och långt sådant. Om ni orkar så läs, annars låt bli.

Hela graviditeten, så lång som den nu blev, har jag oroat mig för att något ska gå fel. Alla har sagt åt mig att släpp det, det kommer att gå bra. Kommer du bara över vecka 12 så är det lugnt. Jag min idiot trodde på dem, lyssnade inte riktigt på min kropp. Man sa att det var naturligt att ha sammandragningar och att värken i magen kunde bero på att livmodern växte. Och det stämmer säkert, men jag borde ha känt efter mer.
Jag har haft sjukt ont i ryggen och knappt kunnat röra mig efter en dag på jobbet, brösten har ömmat som tusan och jag har varit superkänslig mot dofter. Jag hade även en liten blödning i vecka 11 och efter det fick jag order om att ta det lugnt och inte bära tungt. På den biten har jag skött mig relativt bra, inte alltid lätt att inte bära tungt. Jag mådde bra trots ryggen och allt annat och var så glad! Äntligen var det vår tur efter allt kämpande och alla motgångar! Men även lyckliga sagor kan få dåliga slut...och min värsta mardröm har gått i uppfyllelse...

Förra veckan gick jag i skolan måndag och tisdag. Hade min hemska examinationsuppgiftsredovisning som efter mycket om och men gick bra. På tisdagskvällen när jag kom hem hade jag lite kramper i magen, men tänkte att det bara berodde på de där sammandragningarna man kan ha i vecka 18/19. Jo jag hade ju äntligen gått in i vecka 19 och var snart halvvägs in i graviditeten! Vi gick och la oss som vanligt eftersom vi skulle jobba dagen därpå. Hade fortfarande ont, men tänkte att får jag bara sova och vila så lugnar det sig. Vaknade på onsdagsmorgonen och värken var nästan helt borta. Gick på toan som jag alltid gör när jag vaknat och när jag skulle torka mig så stämde det inte alls där nere...något var på väg ut. Jag ringde gynakuten på en gång och de sa bara åk in. Väckte Anneli och vi klädde på oss, 45 minuter senare var vi på gynakuten i Danderyd. Kom ganska snabbt in och fick en brits att ligga på. Efter en stund kom en läkare och hon gjorde ett ultraljud på pyret. Allt såg jättebra ut och det lilla pyret hade nog disco där inne i magen för den for runt och sprattlade och hjärtat som slog som det skulle. Jag blev lite lugnare, men visste att allt in stämde...något var ju fel. Tillbaka till britsen för jag blev ordinerad liggläge på en gång. Efter ytterligare några timmar fick vi åka på specialultraljud. Återigen fick vi se pyret i full action. Läkaren som gjorde ultraljudet mätte pyret och den växte precis som den skulle och allt såg bra ut...tills hon kollade livmoderhalsen/tappen. Det visade sig att jag hade öppnat mig 2cm och att det jag känt på morgon var livmodersäcken som var på väg ut. Den hängde ute ca 7cm och det var inte bra. Jag blev ner skickad till akuten igen för väntan på att bli inskriven på avdelning 14 på Kvinnokliniken. Behövde inte vänta så länge som jag trodde utan blev ganska snart uppskickad dit, liggandes för att resa mig var det inte tal om. Toabesöken skulle nu skötas på bäcken...inte skönt alls, men vad gör man inte. Jag fick ett eget rum vilket var ganska skönt så länge Anneli var kvar sen blev det väldigt ensamt. Jag/vi hade inte ätit speciellt mycket...vi åt var sin sån där färdig knäckemacka som man kan köpa. Jag åt även en halv banan och Anneli lite mer än så. Så när jag fick middag på kvällen var jag egentligen hungrig, men fick inte i mig mycket. Hade då redan träffat min läkare som på torsdagen skulle utföra ett ingrepp på mig. Hon var väldigt tydlig med att detta inte brukar sluta så bra och att hon ville vara ärlig med det från början. Så redan på kvällen visste jag att jag är snart inte gravid längre. Kvällen kom och jag fick veta att jag från midnatt skulle vara fastande inför ingreppet dagen efter. Anneli kom tillbaka efter att ha varit hemma och hämtat lite saker till mig, men blev snart tvungen att åka hem igen eftersom besökstiden var slut. Men vi bestämde att hon skulle jobba på torsdagen och att jag skulle ringa när jag kommit upp från uppvaket.

Torsdagen kom och jag låg bara och väntade. Sjuksköterskan kom in och satte drop och tog en massa blodprover. Klockan elva kördes jag ner till operationen och där sövdes jag sedan. När jag vaknar upp så vet jag direkt att jag har förlorat mitt barn. Detta visste jag för all ryggvärk var borta. Läkaren kommer och säger precis det jag redan vet, att de kunde inte putta tillbaka livmodersäcken då den åkt ut alldeles förmycket. Hinnan sprack och allt fostervatten rann ut...de kunde inget göra. I samma stund hon sa det försvann min livsgnista. Efter en stund på uppvaket körs jag upp till mitt rum igen...helt tom och så ledsen. Ringer Anneli och hon sätter sig direkt i bilen och kör in. Pratade även med min mamma och vi grät ihop ett bra tag. När Anneli väl kommer så brister allt...jag var otröstlig. Läkarna kommer återigen och pratar för de vill att Anneli ska få höra allt också. De berättar vad som nu kommer att hända och att blir jag gravid igen ska vi i tidigt stadium sätta in ett cerklage för att förhindra att detta händer igen. Jag får lite fika, men det smakar skit. Jag är jättetrött och inte alls så trevligt sällskap mot min kära fru så vi bestämmer att hon ska åka hem och umgås med sin mamma lite och sedan komma tillbaka direkt på morgonen efter.
På kvällen får jag ett piller, mifegyne, som ska förbereda livmodern på att stöta bort fostret. De kommer även in med middag som jag knappt rör. Personalen på avdelning 14 har varit så underbara och bra och de var verkligen oroliga för mig. De tyckte att jag åt förlite och larmade ju knappt. Jag hade inget behov, vill bara försvinna.

På fredagsmorgonen sätts det åter in ett drop eftersom jag måste vara fastande i fall de måste utföra en skrapning. Jag får fyra tabletter, cytotec, som jag ska föra upp vaginalt. Detta ska sedan sätta igång värkar som ska hjälpa barnet ut. Jag fick även en mängd smärtstillande tabletter så jag vill inte veta hur ont det skulle ha gjort utan dem. Anneli kommer in straxt efter att jag tagit dem och klockan var väl då runt 9. Framåt lunchtid (11-11.30) börjar jag få riktigt ont så ringer efter en sjuksköterska som ger mig en smärtstillande tablett till. Hon säger sedan att börjar jag känna att något är påväg så ska vi larma dem på en gång. Det tog bara någon minut efter att hon lämnat rummet så kommer det några riktiga värkar och jag känner att nu är det dags...larmar och det är nog där på 30 sekunder. Får snabbt ställa mig upp och raskt gå till toaletten som redan var iordninggjord med ett bäcken, hinner precis ner så kommer den. Jag bryter ihop och får ledas tillbaka till sängen. Sjuksköterskan som hjälpte mig försvinner snabbt ut med pyret och en ny kommer in. Hon stannar sedan tills moderkakan kommer och det tar bara några minuter. Hon och läkaren undersöker den och konstaterar att den ser hel och fin ut och att jag slipper skrapningen. Får dock inte börja äta fören de ser att jag slutar blöda något. De struntade jag fullständigt i...mat var skitsamma just då och är fortfarande. De kommer in och frågar om vi vill se pyret och det vill jag ju. Sjuksköterskan går iväg, men kommer strax tillbaka med ett litet kar med en grön filt i. Hon lyfter på filten och där ligger det mest perfekta barnet. Den är inte färdig än, men allt syntes så tydligt. Den låg på sidan, händerna ser ut att vara knäppta som om den ber en bön. Näsan var gudomligt söt och den lilla öppna munnen ska vi inte tala om. Fötterna hade fem tår var och det lilla örat var så gulligt!!! Det vackraste jag sett!!! Jag frågade sjuksköterskan om de hade kollat könet och det hade de inte, men hon tog på sig handskar och tittade försiktigt. Det är en pojke! Då brast det för både mig och Anneli...vår lille son skulle vi aldrig få lära känna och han skulle aldrig få lära känna oss. Trots att jag bara bar honom i 18+4 veckor så var han en sån stor del av mig! Jag pratade med honom varje dag och lika så gjorde Anneli. De erbjöd oss en obduktion på honom, men vi avböjde. Vi visste ju att felet berodde på min livmoderhals och att han hade varit fullt frisk. De lät honom ligga kvar en stund hos oss och jag kunde inte slita min blick från honom. Jag tog en bild med telefonen och det är det viktigaste jag har nu!!! Så småningom ska den framkallas och ramas in, men jag tror att jag måste läka lite först. Senare på kvällen skrevs vi ut och även om det var skönt att få komma hem så blev de så definitivt. På kliniken så fanns han på något sätt fortfarande nära, men hemma så var han borta. Han vilar nu barnkullen vid Danderyds kyrka! Ska en dag besöka platsen och tala om för honom att vi älskar honom och att han är så saknad!

Just nu har jag så mycket ilska och sorg inom mig och tyckte jag inte om min kropp innan så gör jag det ännu mindre nu...jävla kropp rent ut sagt. Och hade jag inte haft min otroligt underbara fru så vet jag inte vad jag hade gjort!!! Många tårar har vi fällt tillsammans!

Har fått höra att tiden läker alla sår och att livet går vidare. Det är säkert väldigt sant, men just nu känns det inte så. Det kommer att ta sin tid för mig. Vi har kämpat och kämpat, haft motgång efter motgång och så när vi tror att nu har det vänt så får vi en motgång igen. Vi har absolut inte gett upp hoppet om ett barn och vi har ju våra nedfrysta ägg. Men det tar ju sin tid.  Har idag ringt runt och avbokat MVC -och läkartider samt faktiskt kontaktat Huddinge igen. Nu får vi ju då bara hoppas att kroppen kan gå tillbaka till sitt "normala" igen och att det inte tar alltför lång tid. Sen så får vi ju då hoppas att ett ägg vill fastna i mig igen någon gång i framtiden. Men då har jag blivit lovad extra kontroller, fler UL och att ett cerklage ska sättas in tidigt.

Men det är rätt sjukt hur kroppen går tillbaka...inte ett enda graviditetssymtom finns kvar och ryggvärken är som bortblåst, kan knappt tro att jag ens haft ont.

Vår kära fina lilla änglason! Vi fick aldrig chansen att lära känna dig, men du finns för alltid i våra hjärtan!!!

 Kram

Suck

Ja den där motivationen som jag eftersökte dök aldrig upp, men nu är den himla uppgiften "klar", sen är ju bara frågan om den blir godkänd...åker nog på att komplettera lite. Imorgon ska den även presenteras muntligt och det gillar jag inte. Tycker verkligen inte om att stå och prata inför en massa människor...nähe tänker ni säkert då. Varför har du då valt det jobb du har? Jo det ska jag tala om för er... Det är mycket roligare och trevligare att prata inför elever än för vuxna. Vuxna är så förbannat kräsna och kritiska, barn är mer öppna och de gör mig inte nervös. Jaja...10 minuter ska jag stå och prata om min begreppskarta imorgon. Tycker morgondagen kan vara över nu.

Idag har jag förresten gått 18 fulla veckor! Nästa vecka är det ultraljudsdags!!!

Nu ska jag slappa i soffan lite innan jag måste sova...klockan ringer 05.00 imorgonbitti.

Kram

Borde plugga...

Idag är det riktigt fint höstväder och jag sitter inne och ska egentligen plugga, men det tar emot.
Tänk om vi haft det här vädret i torsdags när vi hade höstvandring  i skolan! Nej då regnade det och vi gick i världens lera i princip hela tiden, men eleverna var så duktiga och klagade inte en enda gång! Jag fick däremot kämpa mig ur sängen i fredags...så ont så jag visst knappt vart jag skulle ta vägen. Men jag kom iväg i tid till jobbet! Nu är det helg och det är så skönt!
Igår hämtade jag Josefine, första helgen som hon är här själv! Vi handlade mat på vägen hem och det hamnade en hel del extra saker i korgen...vi måste ha de här sa hon! När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig en stund och sträcka ut ryggen så då la hon sig hos mig och läste en saga! Hon har blivit så duktig på att läsa! Strax innan Anneli kom hem började vi med maten, pommes frites och korv samt räksallad. Det är ju inte så nyttigt så Josefine bestämde att vi skulle ha broccoli och tomater också för då blev det ju lite nyttigare! Efter maten fick jag världens dumpning och det var första gången jag kräktes av en, men direkt efter så mådde jag bra igen! Resten av kvällen hade vi mys framför tv:n och tittade på en massa kort från första tiden tjejerna var här!

Just nu är Anneli och Josefine hos svärmor och skalar äpplen som sedan ska bli mos. Tanken är att jag ska plugga...lite har jag gjort, men ska väl sätta fart snart. Fick ju för mig att städa toaletten samt dammsuga större delen av lägenheten och det känns i ryggen nu... Jag måste lära mig att ta det lugnt tror jag...det är ju ändå några månader kvar, samtidigt hatar jag verkligen när det är stökigt och skitigt så då måste jag fixa det först. Funderar också på vad jag ska äta till lunch...Anneli och Josefine skulle få pannkakor och jag fick gärna komma över, men det är ju ingen favorit direkt. Tror jag köper hem något istället. Måste ju äta x antal gånger om dagen... jag borde ju öka på vågen nu, men istället så minskar jag och det är inte bra. Längtar nu bara efter att få känna lite rörelser så jag vet att pyret lever!

Nej jag borde nog verkligen sätta fart med studierna nu...vill kunna mysa ikväll med Anneli och Josefine!

Kram

Irriterad

Är irriterad ikväll...försöker skriva min examinationsuppgift, men motivationen är väldigt låg. Får inte till de rätta formuleringarna och har kört fast på kartorna. Dessutom gick jag in på universitetssidan för att kolla om de nya datumen för delkurs 2 hade kommit och de fanns, men att lektionstillfällena skulle ligga på måndag-tisdag som det gör nu och som de lovade stämmer ju inte alls. Ett tillfälle kommer jag bara att kunna vara med på halva för min tid hos barnmorskan tänker jag inte ändra på bara för att de bytt dagar...suck...så irriterad är jag. Vet inte hur jag ska få till min uppgift, men jag har ju till tisdag på mig. Nästa så jag skulle vilja sjukskriva mig en dag för att bara plugga, men min arbetsmoral är för hög. Stannar ju knappt hemma när jag har feber. Men det löser sig nog! Vi har betygen A-F så får jag bara E så är jag nöjd för då är jag godkänd!

Kram

Vecka 17

Idag har jag gått hela 17 veckor in i graviditeten...veckorna går ganska fort ändå måste jag erkänna. Just nu skulle jag dock vilja att den gick lite saktare så jag hinner med allt på jobbet samt mina studier, stressfaktorn är hög för tillfället. Vad gäller graviditeten så syns det inte så mycket än och stör mig lite, känner mig inte så gravid (om man inte bortser från ryggvärken då). Men ska väl vara glad så länge magen väljer att vara "liten" och vågen står still! Nu är det bara 23 veckor kvar! Om två veckor ska vi på det "riktiga" ultraljudet och det ska bli kul! Eftersom jag inget känner än så vet man ju inte om pyret lever...men det hoppas jag verkligen att den gör!

Anneli och jag bokade en weekend resa till Köpenhamn idag! Vi ska dit i slutet av november, gå på Tivolits julmarknad och bara mysa! Måste ju passa på så länge vi kan! Vi ska flyga ner för att spara tid så det är skönt och vi kommer att bo relativt centralt! Mysigt ska det bli!!!

Nu måste jag verkligen sätta fart med min matematikuppgift, men har verkligen ingen motivation...men har tyvärr inget val då jag har redovisning om en vecka...suck.

Kram