Har precis läst min journal från dagarna på Danderyd...det var nära att de lyckades, men tyvärr så blev det inte så. Det var smärtsamt att läsa journalen, det var som att återuppleva de 3 värsta dagarna i mitt liv. Det gör visserligen varje natt också, sömn vad är det? Tänk om man kunde gå tillbaka i tiden...det är nästan så jag då skulle välja att vara sängliggandes de närmsta 5 månaderna bara jag fick min lilla son tillbaka! Tänk att man kan sakna någon så mycket, någon som man inte ens fick chansen att lära känna.
Igår plockade jag undan mina mammabyxor/leggings för de behövs inte längre. Mina vanliga kläder sitter som de ska...det var jobbigt, men förhoppningsvis får jag användning för dem i framtiden. För jag hoppas ju att jag ska bli gravid igen nån gång i framtiden... Just nu hänger ju allt på hur min kropp återställer sig samt hur snart vi kan få hjälp på Huddinge. Sen hänger det naturligtvis på hur nästa lilla ägg vill stanna kvar hos mig?! Men jag kan lova att när den dagen kommer så ska jag ta det lugnt, mycket lugnt. Kan nästan tänka mig att gå ner i tid på jobbet.
Var för första gången ute en sväng idag och gick. Var ju tvungen att passa på när solen sken, men det blåste och var ganska kallt. Mötte ett gäng mammor med sin barnvagnar...det var jobbigt. Jag kände en sådan avundsjuka så det nästan var läskigt. Så nu vill jag bara säga till mina kära vänner som väntar barn inom snar framtid att avsky mig inte. Jag är så glad för eran skull att ni ska få era små och jag önskar er all lycka!!! Men jag är avundsjuk och lär säkert vara det ett tag. Men jag längtar efter att få träffa era små! Hoppas ni tycker om mig ändå?!!
Jag trodde att 2013 skulle bli vårt år också, men vi får nog sikta in oss på 2014 istället... Jag måste på något vis hitta livsgnistan, motivation och framför allt positiviteten igen...den är långt, långt borta nu.
 |
| Den här fina blomman fick vi av en fin granne i lördags! |
 | ||
| Soligt, men kallt nere vid vattnet idag! |
Skulle egentligen vilja lägga upp bilden på vår lille son, men vill inte få en massa kommentarer om hur äcklig den ser ut eller hur tänkte jag nu... Den är den vackraste bild jag har, helt oredigerad och precis så som ett barn ser ut under sin utveckling. Så jag tror att jag behåller den för mig själv och visar för nära och kära när vi ses!
Min lille änglason...jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig!!! Du är i mina tankar hela tiden!!!
Kram
2 kommentarer:
Din dummer, klart jag tycker om dig ändå!!! Nu måste du bara ta hand om dig själv Karro, du är fortfarande kvar här och du är VIKTIG!!
Gumman, tårarna rinner längs mina kinder. Är det riktiga vänner så förstår dom din avundsjuka. Som Sara skriver nu ska du ta hand om dig själv, du e kvar och du är jätteVIKTIG!!!!! Er änglason kommer att få ett syskon snart. Det är jag säker på. Och jag tror dej, han är det vackraste du och Annelie har. Kramar om er och skänker en tanke till er och er ängel
Skicka en kommentar