Sitter här hemma och gråter...känner mig så totalt värdelös och tom. Har gått i skolan idag och när hon visade seminarieplanen så höll jag på att bryta ihop. Vet inte hur jag ska varken hinna eller orka göra alla de uppgifter som stod där och samtidigt jobba 100%. Våra kurslärare räknar med att vi läser minst 20 timmar/vecka samtidigt som man då ska jobba. Jag har panik och vet inte ens hur jag ska påbörja mina uppgifter... Brukar inte ge upp så lätt, men nu är jag mycket nära.
Dessutom har dagen i allmänhet varit sjukt jobbig och gråten har suttit i halsen hela dagen. Önskade så idag att jag bara fick försvinna...ville inte finnas och när bussen åkte förbi Danderyds kyrka så vill jag bara hoppa av och bege mig mot barnkullen! Ville sitta där och prata med min son!!! Tänk om jag kunde få återförenas med honom, vilken lycka!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar