Tänt ljus!!!

Så här dags för tre veckor sedan låg jag på Danderyd och hoppades på det bästa, men innerst inne så visste jag att jag lämnar det här sjukhuset icke gravid. Det känns fortfarande så otroligt overkligt och nästan som om de precis skett. Det är så otrolig stor saknad och jag saknar tiden som gravid trots att jag hade en del krämpor. Tänk att veckorna går så fort, men ändå inte.

Det gör fortfarande ont i själen bara av tänka på det som hänt och jag frågar mig ofta hur länge det ska göra så ont? Saknaden efter Pyret är så stor och den kommer alltid att finnas där och även om vi aldrig fick chansen att lära känna honom så var han ändå en stor del av mig/oss! Jag kan komma på mig ibland att sitta och prata och sjunga med magen tills jag helt plötsligt kommer på att det inte är någon som lyssnar... Dumma störda lilla jag...

Idag stannade vi vid Danderyds kyrka och besökte Barnkullen där vår lille son ligger och vilar! Det var en sån fin plats där det verkligen var minnen från många som förlorat sina barn. Det tog inte många sekunder innan tårarna rann på både mig och Anneli...det gjorde så ont i hela mig och frågorna varför och tänk om osv dök upp i huvudet. Lilla Pyret borde ha fått en chans här i livet och saknaden efter honom är enorm!

Den fina minneslunden, Barnkullen, för barn!

Ljuset med blomkransen runt som vi köpte till vår son! Nu står det där och brinner fint!

Vår älskade lilla fina änglason! Vi hoppas att du har det bra där du är och du blir väl omhändertagen! Vi försöker gå vidare så gott det går, men vissa dagar är det väldigt tungt och man vill bara ligga och gråta! Gråta efter dig som vi aldrig fick chansen att lära känna...som vi saknar och älskar dig!!!

Kram