Mys

Så var vi efter många timmar i bilen nere i Motala! Det var halt och många olyckor uppe i norr, vi har ju fått ett antal dm snö de senaste dygnet. Här nere ligger det bara som ett tunt, tunt täcke vilket jag tycker är skönt! Var rätt frusen efter dagens utelektion i skolan, men eleverna tyckte om snön!

Fick god mat när vi kom ner och tar det nu bara lugnt! Har myst med älskade lilla Axel också! En sån liten charmig kille som får en att må så bra!!!



Älskade lilla Axel!

Prat, pussar, skratt och massa mys!

Älskar min lilla systerson så otroligt mycket och även om jag saknar min egen lilla son så får Axel mig att må så bra!!! Ska njuta hela helgen...bara massa mys och bus med honom!!!
Moster älskar dig Axel!!! Hoppas på att kunna ge dig en kusin, men kan inget lova!

Kram

Skönt!

Så skönt det vara att gå igenom "besiktningen"...när jag gick där i från kom tårarna av lättnad. Nu får vi se framåt och hoppas att allt klaffar och går som det ska!!!

Tog en liten shoppingrunda på vägen hem...hittade några tröjor och lite pysselsaker samt ett par skor!

Tänk att dessa små raringar fick följa med mig hem! Så otroligt sköna vinterskor! Måste passa på att shoppa lite nu för jag har avlagt ett löfte inför framtiden...får se hur det går. Jag kommer hålla det, men frågan är från när?!

Kära Pyret!

Idag fann jag en del av det jag letat efter! Hittade en form av ängel som jag tycker passar dig! Det är ett litet barn som ligger tryggt i änglavingar! När jag såg den på hyllan så var det ingen tvekan...denna skulle med hem! Så nu har jag en "ängel" som symboliserar dig!  Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och de som vi hade kunnat haft tillsammans! Saknar dig så otroligt mycket!!! Och ofta vet jag inte hur jag ska vara eller gå vidare samtidigt som jag egentligen vet det. Du har för alltid en stor del av mitt hjärta min älskade änglason!!!

 

Denna är tillägnad min änglason!!!

Nu ska jag packa för imorgon åker vi till Motala för att umgås med familjen och göra julgodis!

Kram

Snö

Så kom då snön till oss också idag...suck. Den hade gärna fått hålla sig borta ett tag till, men nej då...nu är det vitt där ute, får se hur länge det ligger kvar innan det bara blir blask?! Måste ju erkänna att det ser mysigt ut, men gillar det inte.
Ikväll har vi satt upp alla adventsstjärnor och det är så mysigt! Vi är ju borta i helgen då det är första advent så då ville jag få upp dem innan så det var klart! Nu är det så fint, har även passat på att städa av några av rummen men fortsätter imorgon när jag kommer hem!

Imorgon gäller det...jag hoppas så att jag ska få det besked jag vill ha, men vågar inte riktigt tro på det. Som jag skrivit förr, varför skulle det helt plötsligt gå vår väg? Varför skulle vi få medgång?
Jaja...vi får se hur det går, risken är att jag kommer vara skitsur på fredag och resten av året...värre än så kan det ju inte bli.

Nu ska jag slappa framför tv:n resten av kvällen och inte göra något vettigt. Nytta gör vi imorgon igen!
Kram

Tröttast

Är så trött ikväll, inser att jag sovit en stund på soffan nu när jag tittar på klockan. Det var inte alls meningen...hade ju lite saker att skriva. Min söta lilla fru lät mig sova då hon vet att jag behöver det. Min kropp är rätt slut efter alla sömnlösa nätter och all stress över studier och jobb, men just ikväll hade jag behövt hålla mig vaken. Kom visserligen inte hem förens vid 20.00 efter en dag på universitetet. Vi fick mycket gjort på vår LS och föreläsningen om bedömning inom matematik vi hade på förmiddagen var riktigt bra, men det övriga innehållet var dåligt och rörigt som vanligt. Förstår verkligen inte deras tanke med allt vi ska göra och det verkar inte övriga klassen heller...vi bara gör allt för att det ska göras.

Idag var vi några som under lunchen diskuterade vad lärarlyftet innebär/betyder. Rent logiskt så borde det vara att man lyfter lärarna genom att de får mer kunskaper, men sen kom vi fram tll att det inte är så utan mer som ett måste och en börda som bara tynger ner än. Det har skrivits mycket om detta i lärartidningarna att det står många tomma platser och många kurser får man lägga ner pga för få sökande. Tanken är ju att dessa kurser är till för lärare som redan har sin examen och som jobbar, men som behöver läsa till ämnen de inte har. Det är ju bara så att kurserna inte är anpassade efter att man jobbar. Det där med behörighet efter 2015 kan bli ett stort problem bland "gamla" lärare...ska bli intressant att se hur det artar sig. I vår klass har nu ytterligare tre stycken hoppat av pga arbetsbördan och stressen. Har god lust att göra det också, men känner mig så väl och vet att jag aldrig kommer återuppta studierna senare, så det är lika bra att köra på. Men det suger...

Satt idag och kollade i min kalender...idag skulle jag ah gått till MVC på kontroll...men så blev det inte. Usch vad det är jobbigt när det dyker upp datum som hade med graviditeten att göra. Önskar så att jag fortfarande var gravid! Undrar hur stor magen hade varit nu? Jag hann ju aldrig bli så stor...det syntes ju knappt. Men det lär jag aldrig få veta...som med så mycket annat.
Försöker ju se framåt, men vågar inte riktigt se att det ska bli en ny graviditet...är så rädd för att bli så besviken om det inte går. Så försöker se framåt utan barn och fokusera på annat. Men det går så där...suck. Undrar när det kommer en dag då jag inte ältar detta?

Kram

Funderar

Då var en ny vecka igång med mycket att hinna med. Idag har vi självskattat oss på jobbet, blev många intressanta diskussioner och skratt! Men man var rätt mör efteråt och hjärnan gick på högvarv.
Imorgon ska jag åter till universitetet på mattekursen...om jag vill? Inte direkt, har egentligen inte tid känner jag, men sista träffen för i år. Ja sen tillkommer ju några gruppträffar också. Längtar så tills denna kurs är avslutad, så jag får tillbaka min fritid och kan göra lite meningsfullt av den!

Har funderat mycket de senaste veckorna...kanske att jag skulle behöva byta miljö en längre tid. Allt här hemma påminner om Pyret. Hade en skön helg på så sätt i Köpenhamn även om tankarna drogs till honom! Men där var allt annorlunda, allt var nytt och det fanns inga gamla minnen utan där gjorde vi nya. Men så kom vi hem och alla känslorna med... Så kanske att man skulle byta miljö? Det är ju synd bara att jag trivs så bra på jobbet och älskar vår lägenhet för annars hade jag tvingat med mig min fru någon annanstan. I Köpenhamn var det så skönt att bara få va sig själv, kom käsnlorna så kom de, men här hemma tar jag dagligen på mig den där masken. Vill inte riktigt visa hur jag faktiskt mår och det blir jobbigt i längden. Jag frågar mig fortfarande hur länge jag ska behöva gå så här? Saknaden kommer alltid att finnas där, men jag vill känna mig lättare och faktiskt kunna se framåt. Som det är nu vågar jag inte det...det är läskigt och jag är grymt nervös. Tänk om det här skulle hända igen? Jag är fullt medveten om att får vi chansen till ett nytt försök och att de mot all förmodan skulle ta sig så kan det sluta i missfall igen...men tänk om jag det skulle hända sent igen??? Jag skulle allvarligt tala inte klara det. Jag vet att om, säger om, det skulle bli en ny graviditet så får jag extra hjälp, men är ändå grymt nervös. Men det ligger nog långt fram i tiden det här. Måste ju klara "besiktningen" först...och det lär jag säkert inte göra, jag menar jag och min icke existerande tur.

Positivt tänkande är inte min grej...men försöker då och då tänka på det, men det är sjukt svårt!

Kram

Köpenhamn

Då var vi hemma efter vår helg i Köpenhamn! Vi har haft några trevliga dagar där, men kunde ha haft ett bättre hotellrum. Det stank rök och instängt...Karro var minsann och klagade och sa va hon tyckte, men tyvärr var hotellet fullbokat. Det var bara vår del som stank...så även om vi har kläder med oss hem som vi inte använt så måste de tvättas för de stinker... Annars har det blivit en del shopping, iallafall för mig, byxor, väska, armband, örhä ngen och lite till! Har även fixat Axels julklapp, men den får jag skriva om efter jul ifall min kära syster är inne och läser ;)! Anneli shoppade lite mindre hon...det brukar vara så, hon lite och jag mycket! Men inredning och sånt verkar det inte gilla i Köpenhamn...hittade inte en enda ängel eller ram för den delen...bara en massa kläder. Och årets julsak verkar vara ugglan.

Tänkte lägga upp lite bilder från helgen i form av små kollage!



Första kvällens mat! Mycket gott och jag drack faktiskt en läsk istället för vatten!

Förväntans full...äntligen ska jag få flyga igen!!!

Redo för en första kväll ute i Köpenhamn!

Lite bilder från shoppingen på Ströget!



Blandade bilder från Tivoli!

 

Dekorationerna var helt otroliga!

Rätt läckert i svartvitt!

En lunch räddar en från regnet!

 

Detta kan man roa sig med när man väntar på flyget! Men här gäller se och känna, men inte köpa!

Markanden på Tivoli var inget att hetsa upp sig för, men deras utsmyckning var helt otrolig!!! Mycket mysigt och vackert och stämningen fanns där trots allt!
Idag hann vi med lite shopping på Ströget innan det var dags att ta sig ut till flygplatsen. Det måste jag ju säga att vi bodde väldigt centralt...nära till tågstation, Tivoli och Ströget! Vädret har varit mulet och något kyligt, men idag har regnet öst ner i Köpenhamn. Vi tog tåget lite tidigare ut till flyget och strosade där! Gick och tittade i alla dyra butiker och önskade att jag var rik!

Nu är vi hemma igen och allt är som vanligt...fick sova ganska bra när vi var borta och önskar att det håller i sig, men trycket kommer smygandes igen...suck. Skönt att få komma bort var det iallafall!
Tyvärr Pyret så hittade jag ingen ängel...det hade inga i Danmark och det är sant! Ska fortsätta leta här hemma min lille son!!! Nu ska jag försöka ta och sova, är skithungrig men måste fasta då jag ska ta blodprov imorgon.

Kram

Tiden går

Veckorna bara rusar förbi och det är ju synd att inte tankarna gör det också...de har en förmåga att dröja sig kvar tyvärr. Idag är det sex veckor sen vi förlorade Pyret och det känns i hela mig. Fredagarna kommer nog alltid att kännas, de är hemska. Normalt sätt så brukar man ju längta till fredagar för då börjar helgen, men jag hoppar gärna över den dagen. Jag vet att det är psykiskt och att det förhoppningsvis lättar så småningom, men just nu är det den dagen på veckan som jag gärna skulle hoppa över. Kroppen börjar sakta, men säkert återgå till sitt "normala" igen och på torsdag ska den besiktas...får se om den blir godkänd, men sån tur har jag säkert inte.

Har börjat inse att jag är sjukt nervös inför en ny graviditet...tänk om samma sak skulle ske? Eller om jag skulle få missfall igen fast innan vecka 12? Jag vet att det kan hända, men att jag inte bör tänka så, men tanken finns ju ändå där. Jag skulle inte klara av en sån här händelse igen, det skulle ta knäcken på mig totalt. Så även om jag bara längtar efter att få bli gravid igen, att få ge Pyret ett syskon, så är jag skitskraj inombords. Om det skulle lyckas (säger om) så kommer jag gå på nålar hela tiden. Vill så gärna, men ändå inte... Fan av livet ska vara orättvist...

Saknar dig min älskade änglason! Alla säger att det kommer en ny chans...men ingen kan ta din plats. Jag önskar så av hela mitt hjärta att vi hade fått den här chansen tillsammans! Det är åter fredag, värsta dagen på veckan och tankarna på dig och tårarna finns där hela tiden! I helgen ska vi till Köpenhamn och ska jag söka med lykta efter den perfekta ramen till ditt kort och en ängel, precis som jag lovat! Hoppas bara jag hittar det jag söker! Jag hoppas du har det fint där uppe i det blå tillsammans med alla andra änglabarn!!! Älskar dig mitt lilla Pyre!!!

 

 

I helgen åker vi till Köpenhamn för en liten weekend! Ska bland annat gå på tivolits julmarknad och det ska bli jättemysigt, lär säkert bli en hel del annan shopping också! Har lite saker jag sak titta efter, få se om jag finner dem?! Det ska bli skönt att få komma bort lite efter allt som hänt samtidigt var ju det här bokat innan vi förlorade Pyret så det är inget istället för... Men miljöobytet ska bli skönt!

Ska jobba några timmar först, men bara fram till elva sen åker vi!

Trevlig helg på er!

Kram





Trötter

Så trött ikväll...hann inte ta rast idag utan det gick i ett mellan 07.00-16.30. Men nu är 9 av 17 utvecklingssamtal avklarade! Har även gjort planeringen klar för nästa vecka och det är bra för den blir lite hattig av olika anledningar. Egentligen borde jag lägga mig på en gång, men har inte packat färdigt inför helgen än så det går inte. Men skulle nog kunna somna på en gång trots trycket över bröstet. Hoppas på att kunna sova gott på hotellet i helgen...shoppingen kanske gör mig lite trött!

Annars laddar jag för mitt läkarbesök nästa vecka. Hoppas innerligt att jag får de besked jag vill ha och att allt går vägen...men så kan man ju ställa frågan varför något skulle gå bra för? Det har ju hittills inte gjort det under de år vi har kämpat...Motgång är mitt andra namn! Ja jag vet att ju skulle vara positiv, men det är inte lätt... Jag kan bara inte se att det skulle gå bra, börjar på något sätt vänja mig vid att det går åt skogen hela tiden även om jag önskar det  motsatta. Har ju inte direkt goda erfarenheter av medgång...

Nu ska jag nog faktiskt ta tag i det där packandet och se fram emot en lugn och härlig helg med min fru i Köpenhamn!!!

Kram

Intensiv dag

En intensiv dag minst sagt, det har gått i ett hela tiden. Har nu klarat av sju av tio utvecklingssamtal och det känns väldigt bra! Är nästan klar med alla IUP:er också, bara fyra kvar. Sen är allt skrivet och klart...för den här gången! Det är så otroligt härligt att se elevernas utveckling, jag hade några som inte ens kunde hela alfabetet när vi började i augusti och som nu läser både små och stora bokstäver flytande och skriver så härliga berättelser. Det gör mig så varm i hjärtat! Visst kan de vara jobbiga i mellanåt, men oftast är de så härliga och ärliga! Men ikväll är jag väldigt trött och det känns i hela kroppen att det har varit och är väldigt mycket just nu.

För övrigt har jag gått hela dagen och väntat på det där samtalet som jag bävade lite för. Men det gick faktiskt bra! Men måste in på en läkarundersökning först innan jag får gå vidare. De vill se att min slemhinna tjocknar på sig och om äggblåsor bildas så nu får jag hoppas på det bästa och att min kropp kan fungera som den ska...ägglossningen får ju gärna komma i rätt tid också...mycket som ska klaffa.

Men vi har världens bästa barnmorska på Huddinge och hon förstod precis hur jag kände och tänkte även om hon hade en liten annan åsikt. Men såg nu kroppen bra ut och ägglossningen skedde på rätt dag så var det upp till oss hur vi vill göra!!! Ja ni vet ju säkert redan svaret på det!

 

Saknar dig så mycket Pyret och jag hoppas på att kunna ge dig ett syskon i framtiden!!! Sången i det förra inlägget är tillägnad dig min älskade lilla änglason!!!

Ikväll har jag bestämt mig för att ha en helt plugg- och jobbfri kväll, känns lite konstigt men det är välbehövt. Har ju gjort allt som ska göras både i jobbet och i skolan så kanske att jag faktiskt kan åka till Köpenhamn på fredag utan att känna dåligt samvete för att jag inte pluggar eller jobbar. Har ju fått höra att jag bör börja tänka på mig själv...ett litet steg i rätt riktning. Och jag vet vad jag skrev i sms:et härom dagen Marie ;)...tänker hålla det!!!

Nu ska jag nog ta och titta lite på vilka kläder jag ska ha med mig i helgen, skorna är redan klara, för snart börjar Grey´s och det vill jag se! Trevlig kväll på er!

Kram

Till en ängel

Som en lugn och stilla bris tröstande och varm.

Som en moders hand på öppna sår, som en kärlek utan pris.

En tanke utan harm vill du följa mig vart än jag går.

Är du här hos mig nu.

 

Jag lever och du lever inom mig.

Jag ser dig när jag blundar.

Jag ber dig vill du vaka över mig

och välsigna varje steg jag tar.

 

Åh, jag kan se det som var leder till nåt mer.

Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh.

Det är du som ger mig svar och gråter när jag ler.

Vill du stanna här tills dagen gryr, kan du höra mig nu.

 

Jag lever och du lever inom mig.

Jag ser dig när jag blundar.

Jag ber dig vill du vaka över mig

och välsigna varje steg jag tar.

 

Är du här hos mig nu?

 

Jag lever och du lever inom mig.

Jag ser dig när jag blundar.

Jag ber dig vill du vaka över mig

och välsigna varje steg jag tar.

 

(Sonja Alden)

Älskar den här sången! Så fin och underbar!

Lång dag

Blev en lång dag idag...men har hunnit med mycket. Hann skriva lite IUP:er på morgon sen har lektionerna bara rullat på. Två  utvecklingssamtal har jag fått avklarat idag, imorgon vänatar fyra stycken. Skönt att kunna bocka av dem från att göra listan! Ikväll tänker jag totalvägra att plugga...orkar bara inte med alla dessa uppgifter. Har ju faktiskt redan gjort de inför nästa tillfälle så jag kansk kan lugna mig lite med de som ska in senare. Ska däremot försöka få till en Lpp i musik...får se hur det går.

Var och tränade efter jobbet och det var så skönt!!! Det kommer att kännas skönt imorgon, framförallt i ben och mage. Hoppas på att hinna med ett pass på torsdag också, men måste ju hinna packa inför helgen. Fick rensa tankarna lite och det var behövligt...gick ju inte riktigt som jag ville idag. Men har lovat några i min närhet att jag ska försöka vara lite positiv så jag får väl hoppas att det blir vår tur snart igen!
                                                                 Kram

Tillbaka!

Den är tillbaka!!! Har då aldrig någonsin varit så glad över mensen, men idag känns det mycket bra! Nu återstår att se hur allt annat blir, men den första väntan är över.
Har dock haft en usel natt igen, hade svårt att komma till ro igår och trycket gjorde så fruktansvärt ont...jaja..nu ska jag va glad över att mensen är tillbaka!

Ska börja öva luciasånger med eleverna idag så ska jag fixa med noterna!

Kram

Sjukt trött

Är så sjukt trött så ni anar inte... Jag gick bra fram till 10 idag och sen tog all ork slut, har gått på någon reservenergi som jag inte har... På arbetslagsmötet idag var det när att ögonen klappade ihop, men jag höll mig. Nu är jag hemma och skulle så gärna bara lägga mig ner och sova, sova gott utan att drömma. Men IUP:er ska skrivas och en skoluppgift så ett tag till får jag allt hålla mig vaken. Sen så kommer ju det där trycket över bröstet...det gör så förbaskat ont, känns som om jag inte kan andas.
Hade inte det där trycket igår och det var så skönt, men å andra sidan vakande jag ju helt genomsvett och helt förstörd...minns tyvärr inte vad jag drömde, men har min aning. Hade hoppats på ännu en kväll utan tryck, men nu närmar det sig. Vill sova samtidigt som jag drar mig för det... Hoppas på att i helgen när vi är i Köpenhamn kunna sova gott!!!

Time to work...

Kram

Makeup

Har sovit i natt, men inte direkt bra. Vaknade helt genomsvett och rödgråten, j...la drömmar... Tackar världen för att det finns makeup...ser iallafall lite bättre ut! Vet inte vad jag skulle göra utan min makeup, mitt ansikte ;). Ser inte klok ut utan det... Får hoppas på eb bättre natt inatt.

Lugn söndag

En relativt lugn söndag blev det idag trots allt. Pluggade och skrev klart min del av innehållsanalysen, sen hjälpte Anneli mig med mina matteuppgifter så det är också inskickade nu. Har hunnit läsa två kapitel ur den nya boken vi fick köpa i tisdags i skolan. Var också iväg och tränade en sväng och det var så skönt! Var väldigt lite folk där också så kunde bara gå mellan de maskiner jag vill använda...men det lär kännas i kroppen imorgon! Smal lär jag aldrig bli, men kan bli smalare! Har påbörjat mitt mål till sommaren lugnt och fint, ska verkligen kämpa för att nå det! Måste bevisa för mig själv att jag klarar någonting iallafall!
Anneli och Josefine stod för dagens middag så den slapp jag också fixa med, lyx! Ska visserligen inte klaga...slipper väldigt ofta laga mat här hemma för det gör min underbara fru! Jag sköter städandet istället och det har jag också hunnit med idag, vissa delar av hemmet iallafall! Resten tar vi en annan dag! Har också hunnit mysa med Josefine...hon har pratat öronen av oss idag, det lilla trollet! Nu är det tre veckor tills hon kommer igen och då blir lite julmys!

Skjutsade hem Josefine för en stund sen så nu tar vi det bara lugnt. Jag sitter vi datorn och tittar samtidigt på Gossip Girl, men ska snart skriva några IUP:er. Anneli sitter och pusslar, det har jag inte ro till att göra. Ska väl äta något också, men det blir något mycket enkelt...smörgås!

Trött och typ helt osminkad...

Är så trött ikväll...jag hoppas att jag somna gott och få sova hela natten! Skulle behöva det nu...längesen sist. Det skulle ju betyda att jag är på rätt väg...men det är långt kvar! Annars så bara väntar och väntar jag...

Kram

Lång dag

Har haft en lång dag hemifrån idag... Suttit inne på SU och jobbat tillsammans med min studiegrupp och vi fick faktiskt mycket gjort. Nu måste vi bara skriva lite på varsitt håll imorgon så vi kan skicka in det första utkastet på analysen på tisdag. Sen har vi bara allt annat som ska göras den närmsta tiden. Just nu vet jag inte hur jag ska orka allt, men tänker inte ge upp...det ska bara gå!
Var hemma vid tre igen och blev då hämtad vi bussen av Anneli och Josefine. Vi åkte sedan och köpte lite godis samt biobiljetter till Tingeling. Det var en mycket söt och fin film! Efter filmen bestämde vi oss för att gå på restaurang, Josefine fick välja så det blev chinamat. Nu sitter hon och Anneli och pusslar i köket och jag ligger på soffan med världens hemskaste huvudvärk.

Väntar på att filmen ska börja och njuter av godiset!

Mys på restaurangen, vi var dock alla väldigt trötta!

Ja nu blir det en lugn kväll... hade tänkt plugga och skriva lite IUP:er, men huvudet säger ifrån... Kan inte ens sitta upp för då bara snurrar det.

Åkte ju förbi barnkullen idag, men eftersom jag åkte buss fick jag bara beskäda den på håll. Önskar så att jag hade kunnat stanna där lite för att på sätt känna mig närmare Pyret! Till jul ska vi stanna där och tända ljus! Jag har fortfarande väldigt svårt för att förstå vad som hänt även om det känns både psykiskt och fysiskt. Jag vill så gärna vara gravid igen och hoppas ju på det i framtiden, men har svårt för att tro på det... Jag kanske helt enkelt får vänja mig vid att bara ha vår lille änglason som finns där uppe i himlen!

Fina barnkullen och den fina buketten från mina fina kollegor!

Saknar dig och älskar dig min änglason!

Kram

 

Saknar

Det har varit en tuff dag, när eleverna gått hem så rann allt över. Tur man kan stänga in sig i sitt klassrum och bara va! Försökte skriva de sista omdömena, men det gick inte..det tog totalstopp. Tyvärr så innebär det ju att jag får sitta ikväll, men det gör inte så mycket.

Jag kan inte riktigt fatta att det redan har gått fem veckor sen vi förlorade Pyret, fem veckor sen jag lämnade sjukhuset icke gravid, fem veckor sen jag fick skiljas från det allra käraste. Bara tanken på det gör så ont, ont i hela mig. Jag kommer alltid att bära med mig frågan varför just jag/vi med mig...men jag kommer aldrig få ett svar...

Hämtade lilla J idag på fritids och hon frågade om bebisen...din mage ser så liten ut... Satt där i bilen påväg hem från fritids och berättade om vad som hänt och hur det hade gått till. Men Karro, nu blir jag ledsen säger hon då och tystnar...det blir jag också svarade jag. Sen fick hon se på bilden jag har... Han ser ut som en dock! Han har ju typ världens gulligaste fötter och näsan är ju fett söt :)...lilla J så söt och rar! Men lite äcklig tyckte hon att han såg ut eftersom han inte har någon direkt någon "päls" (hud)...men söt ändå! Hela bilresan hem som tog ca 20 minuter satt hon tyst och tittade på bilden. När vi klev ur bilen vid Flygis så säger hon; Jag skulle ju bli låtsasstorasyster ju...hur blir det med det nu? Ja tyvärr blir det ju inte så... Vi skulle ju så gärna fått haft honom kvar vi också!

Ja livet är bra konstigt och framför allt orättvist...

Nu ska vi mysa lite och jag måste skriva lite omdömen också. Jag ska ju in till universitetet imorgon och träffa min studiegrupp...är inte ett dugg laddad för det, men tyvärr så måste det ju göras :(.

Lilla Pyret!

Du anar inte hur mycket vi saknar dig...hur mycket jag saknar att prata med dig som jag gjorde när du låg i magen! Jag hoppas att du i framtiden vill bli storebror för vi vill gärna dig ett syskon så småningom! Men när det blir har vi ingen aning om, om det ens kommer hända.

Hade du fått stanna i mig så hade vi snart gått in i vecka 25...men tyvärr fick vi ju skiljas från varandra alldeles förtidigt.

Saknar dig min lilla änglason!

Kram

När?

Hemsk kan natten sammanfattas...drömde igen. När ska detta få ett slut? När ska jag få bli "hel" igen? Vet att det här är något som jag alltid kommer bära med mig på ett eller annat sätt, men kan det inte få bli lite lättare? Jag vill kunna skratta och känna att mig glad på riktigt inte bara det här fejkad som är just nu. Idag är det fredag, den absolut värsta dagen på veckan...får se hur det går idag.

Den som väntar

Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge sägs det... Väntar gör jag, men inte på något gott direkt. Har aldrig längtat efter mensen så som jag gör nu, njöt verkligen av att slippa den när jag avr gravid, ljuvligt! Men nu kan den gärna få komma så jag får ett kvitto på att kroppen börjat återgå till sitt normala igen. Försöker verkligen att inte tänka och fokusera på det, men hur lätt är det då? Inte alls när alla andra får tillbaka sin (de jag pratar med på FL) mens och även ägglossningen och kan försöka igen... Ååå undrar om det någonsin kommer att bli min tur igen???

Idag körde jag ett hårt och intensivt träningspass efter jobbet, så otroligt skönt! Fick ur mig en hel del känslor så nu känner jag mig lite tom. Får se om jag kan gå imorgon, men vill man vara fin får man lida pin eller är det inte så man säger?! Tänkte att jag börjar träna lite mjukt nu och sen efter nyår hårdkör jag!

Den här kvällen och eventuellt delar av natten ska ägnas åt att skriva omdömen så det blir klara innan helgen! Nästa vecka kör jag igång med utvecklingssamtalen, 10 nästa vecka, 2 veckan därpå och sen är det 5 som inte lämnat in lappen än så de ska ju in någonstans också! Så jag vet vad jag gör iallafall!

Får se hur natten blir...torsdagsnatten brukar vara hemsk och jag fasar även inför morgondagen...fredag...

Kram

Det tog stopp...

Borde verkligen skriva omdömen, men just nu tar det lite emot. Orkar inte...det tog stopp både vad gäller jobb och studier. Men det är bara att ladda batterierna för några sena timmar med jobb ikväll och så en tidig morgon imorgon. Måste bli klar med omdömena innan lördag för helgen går i studiernas tecken. Jag är så less på denna kurs, är sååå nära att strunta i den, men fy skam den som ger sig. Men kan säga att jag längtar tills i mars då kursen är över...vilken befrielse!!!

Igår började jag bearbeta min fru på att vi ska boka in en eller flera resor nästa år. Först pratade vi om Paris på påsklovet, men där har Anneli varit flera gånger så nu pratar vi om Dublin! Sen är jag sugen på att åka någonstans under sommaren...2013 skulle ju ha blivit vårt år, men nu blir det inte det så måste fylla året med annat, som tex resor. Skönt att bara få komma bort och slippa allt här hemma. Vi får se hur det blir. Jag skulle ju "aldrig" mer planera saker och se hur det gick med det ;). Ändrade mig när jag insåg att livet inte alls ville som vi. Nu ska vi bara besluta oss för hur vi ska göra...

Nu får jag allt ta mig i kragen och jobba lite... Börjar även känna att trycket över bröstet är påväg...alltid samma visa varje kväll...får det någonsin ett stopp?

Kram

Sämst

Har ju inte lagt ner direkt mycket onödigt jobb på min matematikkurs och har bara satsat på betyg E, men när jag idag fick mitt betyg, E, på de första 15 poängen så kände jag mig usel... Visst jag är godkänd och det är det viktigaste, men så sämst jag kände mig. Vet att jag inte var ensam om att få det betyget, men ändå... Så nu får det ta mig tusan bli andra bullar...

Skolan :(

Har idag varit inne på universitet hela dagen och försökt engagera mig lite i matematikkursen... Lättare sagt än gjort när man knappt hinner reflektera över det man gjort innan nästa uppgift ska vara inne. Det sägs att vi läser på halvtid, men dessa studier är minsta lika mycket som att plugga på heltid...idag var det fler än jag som protsterade...skönt att det inte bara var jag som sa va jag tyckte. Vi gör en LS (learning study) ochd en kommer bli så oseriös...vi har liksom ingen tid att sitta med den för vi får så sjukt mycket andra uppgifter...men våra lärare kan inte se problemet. Grrr...skulle ha hoppat av iallafall, men nu har jag inte hjärta att göra det för då sabbar jag för min studiegrupp. Bara att stå ut och sikta på att börja leva i mitten på mars igen! När denna kurs är slut ska det gå många, många år innan jag någonsin sätter mig i skolbänken igen. Har ju egentligen en liten dröm om att läsa till specialpedagog, men två års studier till lockar inte för fem öre...Näe...nu får det vara nog ett tag.

Åkte förbi Danderydssjukhus idag på väg till skolan...usch vad det gjorde ont i hela mig...minnena kom direkt och jag kunde känna värk jag hade. Hade även lust att fejka en kräkning eller liknande när vi åkte förbi kyrkogården så jag fick stanna där och kunna prata med Pyret! Nästa gång vi stannar där blir till jul när det är dags att sätta dit ett litet julljus!!! Kanske kan hinna stanna vid 1 advent...får se vad klockan blir innan vi kommer iväg bara, men det är ju några veckor kvar. Ibland eller rättare sagt ganska ofta önskar jag att han låg närmare oss, men barnkullen är väldigt fin!!!

En klasskamrat till mig väntar en liten tjej...hon är beräknad till en dag efter det jag var beräknad till, alltså den 11 mars. Det har varit jobbigt att se henne och hennes fina mage idag. Avundsjukan har varit hög...men samtidigt är jag jätteglad för hennes skull! Jag kan fortfarande ställa mig frågan varför och lär säkert göra det länge till, men varför just jag/oss???

Kram

Värdefullt

Va skönt och värdefullt det är att kunna prata med människor som förstår, som inte dömmer eller tycker att man överreagerar, som låter en avreagera sig, vara ledsen och som varit med om samma sak och har den där lilla extra förståelsen! Jag känner dem inte, men det gör inget för det är mysiga tjejer allihop, de vet jag efter alla de samtal och meddeladnden som skett via nätet! Självklart har jag andra att prata med, men det här är speciellt! Livet har varit orättvist mot oss, men vi kämpar oss tillbaka och försöker vara positiva ( de är lite bättre på det än jagl)!

Kram 

Ett lugn...

Vaknade idag med en form av lugn, för första gången på över fyra veckor så drömde jag något annat. Drömmen innefattade fortfarande Pyret, men på ett mer harmoniskt sätt. Eller egentligen en ganska hemsk dröm... Vi åker ju som sagt till Köpenhamn nästa helg och ska flyga ner. Resan fanns med i drömmen och i den så kraschar planet och vi dör...hemskt jag vet, men vi kom till himlen och fick träffa vårt lilla Pyre igen!!! Så när jag vaknade hade jag en sån stark känsla av att jag satt och kramade Pyret och bara myste! Så verkligt, men ändå inte. Lugnet har funnits med mig hela dagen, men nu börjar det vända...trycket över bröstet kommer sakta men säkert tillbaka.

Försöker komma på sätt att orka dagarna och har nu kommit fram till att jag ställa in min hjärna på ett barnlöst liv för att kunna fokusera på annat. Igår satt jag funderade på allt vi skulle börja förbereda nu under december...beställa vagn, köpa babyskydd och efter nyår skulle vi börja möblera om här hemma. Gästrummet skulle ju ha blivit ett barnrum och kontoret skulle bli ett kombinerat gästrum. Nu behöver vi ju inte göra allt detta och det kändes väldigt jobbigt. Hade ju sett fram emot allt detta och det skulle bli min sysselsättning de närmsta månaderna, för jag har ju inget annat att göra ;). Eftersom allt skjuts långt, långt fram i framtiden så kan jag ju fokusera mer på annat...som mina studier tillexempel. Så genom att börja bearbeta hjärnan med tanken på ett barnlöst liv kändes det något bättre. Började även titta på weekendresor till påsklovet och så mitt mål med -10 kg till sommaren! Det låter säkert helt sjukt det här i andras öron, men det här är ett sätt för mig att orka. Jag har aldrig varit känd för att tänka positivt och jag lär inte bli det heller.

Fick ett mejl från en vän som tillhör kyrkan jag brukade gå i och den personen sa att jag skulle ha tillit till gud mm...har inte svarat på det och vet inte hur jag ska svara heller... Just nu finns inte gud för mig...har alltid fått höra hur han hör bön, hur han älskar alla (kanske han gör), hur han finns där och hjälper mm... Just nu har jag fruktansvärt svårt att tro på detta, för om det stämde varför hände detta mig? Varför har han låtit mig gå igenom allt det jag fått utstå det senaste året? Varför kunde han inte ha hjälpt min kropp att läka? Varför har inte lyssnat till de böner jag faktiskt bett? Jag kan inte tro på honom just nu då ska ett under ske, men vad för slags och hur vet jag inte. Skulle jag mot all förmodan bli gravid igen, få bära barnet tiden ut samt föda fram ett levande barn så är det definitivt inte pga honom. Men hur ska jag nu på ett bra sätt skriva detta till personen? Det återstår att klura ut...personen får vänta på svaret ett tag.

Skulle gärna ta tillbaka de ömmande brösten, den hemska ryggvärken som gjorde att jag knappt kom upp från golvet efter morgonsamlingarna i skolan och vissa dagar knappt kunde gå, luktkänsligheten, illamåendet...bara jag fick tillbaka mitt lilla Pyre! Varför????

Kram

Sämsta ever...

Då har jag dissat ännu ett kalas... Lille Lex firar sin 1 årsdag idag, men jag orkade inte följa med idag heller. Känner mig så hemsk mot dessa små liv, det är ju inte deras fel att jag inte kunde bära Pyret tiden ut. Ska ta igen det en dag när orken och livsgnistan finns där igen! Lovar att jag ska bli en bättre moster/faster älskade ungar!!!

Jag har dock varit och tränat och det var så skönt! Orkade mycket mer idag och det kändes bra så nu ska jag hålla detta ett bra tag! Köpte även ett par nya slimfit byxor och blev faktiskt lite glad över att jag kom i en storlek mindre än innan sommaren!!! Kanske kan komma i ännu en mindre storlek i början av nästa år... Om jag tränar hårt så...

Har sagt att jag aldrig mer ska boka in saker, men man ska ju aldrig säga aldrig! Börjar nu ångra mig...vi har preliminärbokat en musikal i februari och det är helt ok för det är ju bara en kväll och i Stockholm. Men jag är sugen på en weekendresa...typ till Prag eller Paris eller liknande. Så jag kanske övertalar min fru att vi ska boka en sådan till påsklovet. Jag känner att jag behöver ha saker att se fram emot även om allt bara går åt helvete när vi bokar i förväg och tänker så. Ja vi får väl se hur det blir...

Kram 

Vill fungera

Vill så gärna fungera som vanligt igen, men mitt psyke säger något annat. Hade en jobbig natt, men fick iallafall sova lite, men känner mig inte ett dugg pigg utan snarare tvärtom.
Följde med Anneli ner på stan en sväng, men usch och fy...det blev inget långvarigt besök inte. Fick nästan lite panik så det var bara att bege sig hemåt. Undrar hur länge detta ska hålla i sig? Orkar inte mycket mer snart...

Just nu ligger jag på soffan och försöker titta på film, Anneli är på Mirandas fyra årskalas. Jag orkade inte följa med, förmycket folk. Har nu världens dåligaste samvete och känner mig som världens uslaste människa, rolig moster jag är va. Men hon får en mycket bättre födelsedag utan störda mig.

Grattis Miranda på 4 årsdagen!

 

 



Tacksam!

Kan säga att jag har haft bättre dagar... Är himla tacksam över de som finns i min närhet!!!
Det finns ju några, förutom min älskade fru och min familj, som betyder lite extra och som verkligen finns där!!! Ni är ovärderliga!!!

Hoppas att en dag få lite mer medgång i mitt liv, oavsett vad det gäller! Nu måste jag hitta livsgnistan igen och hoppet på att kanske en dag få ett litet barn! Helst innan 40 då...om det är möjligt vill säga.

Kram

Fyra veckor

Fredagar är förtillfället den jobbigaste dagen under veckan. Jag förknippar den bara med förlust och sorg vilket är jättejobbigt.. Idag är det fyra veckor sen jag fick föda fram vår lille son. Gråten har funnits nära hela dagen och sov inte speciellt bra i natt heller så trött är mitt nya förnamn. Vissa dagar, idag tillexempel, så har jag svårt att se hur jag ska gå vidare, hur jag ska få tillbaka glädjen i mitt liv. En väldigt fin och förståndig vän sa till mig att det tar tid och att jag måste ge det tid. Så sant, men så jobbigt. Vissa dagar orkar jag knappt med mig själv och skulle bara vilja dra något över mig och försvinna. Stackars min kära fru som får stå ut med mig! Älskar dig Anneli!!!

Jag älskar änglar, inte de där fina och perfekta utan de där lite udda och charmiga! I varenda butik jag går in i kollar jag efter änglar och just nu letar jag efter den absolut perfekta som ska symbolisera Pyret! Har inte hittat den än, men hoppas att den ska dyka upp...sätter mitt hopp till Köpenhamn när vi ska dit om några veckor!
Vår son är ju en fin liten ängel som svävar där uppe i det blå! Det är ju bara synd att han inte fick vara en levande liten ängel! Dock har jag många andra änglar omkring mig som jag inte skulle klara mig utan just nu! Ni får mig att orka, Tack kära ni!!!


Inte de bästa bilderna, men två av alla mina änglar är detta!

Älskade lilla Pyret!

Fyra veckor har gått sen vi förlorade dig, det känns fortfarande som igår. Smärtan, sorgen allt är detsamma som innan även om jag stundtals har små ljusa stunder! De är dock få och ofta vet jag inte riktigt hur jag ska orka... Du är så saknad och jag tittar ofta på bilden som jag har av dig! Den är så fin och det absolut käraste bilden jag har!

Hade så gärna velat lära känna dig, få se vilken slags pojke du hade blivit...lugn, busig, vild, charmig... Fått se dig börja gå, prata, springa mm, Jag tycker fortfarande att det var mitt fel att du inte fick en chans här i livet även om alla säger att det inte är så. Jag hoppas att du kan förlåta mig och se ner på mig där uppifrån himlen med ett leende! Du kommer alltid att vara min förstfödde och har alltid en stor plats i mitt hjärta, en plats ingen kan ta eller fylla!

Jag saknar dig och älskar dig mitt kära lilla Pyre! Ta väl hand om dig!

Kram

Trött

Idag har jag varit trött...att inte kunna sova börjar ta ut sin rätt nu, det känner jag i både kropp och knopp. Men nu är det som det är och det får väl ta sin tid.
Är så splittrad...samtidigt som jag vill gå vidare och på ett sätt glömma så vill jag det inte alls. Jag vill kunna ha denna händelse som ett fint minne även om det inte är det. Pyret kommer alltid att vara min förstfödde även om det skedde alldeles förtidigt. Funderar ofta på hur han hade sett ut? Hade han varit blond som jag? Har ju ingen aning om hur donatorn såg ut... Har många funderingar som jag aldrig kommer att få svar på och det känns tungt.

Min lilla änglason! Du är saknad!!!

Kram

Det var den dagen

Hemma efter en lång dag på jobbet. En relativt bra sådan även om det gått i ett hela tiden. Nu är det bara att börja skriva omdömena också! Det är så kul när man ser elevernas utveckling och några av dem har verkligen gjort framsteg och då framför allt i läsning och skrivning!

Hade en härlig pratstund med två underbara kollegor under eftermiddagen! Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är, och för att ni lyssnar!!! Utan er skulle jag inte orka med dagarna! Även om det inte verkar som att jag lyssnar på era råd så gör jag det! Har bara svårt att gå efter dem.

Ikväll blir det åter lite studier, får se när jag kommer i säng. Skulle behöva planera en lektion också...hm...får se vad jag hinner.

Idag kom det åter i fatt mig, att det är många som inte vet vad som hänt. Det är lika jobbigt varje gång det sker. Blir ju en jobbig påminnelse om något som jag på ett sätt vill komma över, men inte glömma helt. Svårt och jobbigt är det och en sådan händelse förstör i regel hela min dag. Som idag, var nästan lite glad när jag gick hem och så träffar jag på en person som frågar hur jag mår och hur magen mår...ja det var den dagen det...genast försvann den lilla glädje jag hade. Nu blir det en jobbig kväll igen, i regel är alla kvällar det, men vissa är värre än andra.

Sen har vi ju det där med människor i ens närhet som blir gravida hit och dit...känns bara som om de blir fler och fler och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Är ju naturligtvis glad för deras skull, men jag vill ju också... Jaja...det är väl inte våran grej helt enkelt...livet ville något annat. Får istället njuta av min systerson oc skämma bort honom!

Träningsvärken borde jag inte ens nämna...blir så trackad då av min kära kollega ;)! Men det känns idag vill jag lova.

Kram

Inget fel...

Det var inget fel på dina prover, inga infektioner och barnet mådde ju bra så vi vet faktiskt inte varför detta hände, det var din livmoderhals som var orsaken. Man hade ju kunnat förhindrat detta om ditt UL legat tidigare än v20...(läkare på gyn)

Nähe det säger du tänkte jag...detta har ju inte passerat mina tankar otaliga gånger. Och jag ville ju ha ett UL tidigare, men det fanns inga tider sa de. Men dum som jag är stod jag ju aldrig på mig för inte visste jag att detta skulle ske... Det var absolut inget fel i att läkaren ringde, men vi visste ju redan detta så samtalet störde hela min dag. Men snällt av henne att ringa och tala om resultaten av alla de blodprov jag fick lämna. Om och jag säger om det blir en nästa gång så ska jag minsann ha tidigare tider på allt. Vet att jag kommer att få gå till specialistmödravården samt att ett cerklage ska sättas in, men mitt UL ska ligga tidigare. Tänker inte gå igenom det här någon mer gång...

Saknar dig mitt älskade Pyre och önskar jag hade dig här hos mig!!!

Idag var jag och tränade för första gången på 6 månader...det lär kännas imorgon och jag får vara glad om jag kan röra mig, men så skönt det var! Nu ska jag hålla i detta...jobba, plugga, träna är min nya melodi! Får se hur länge jag kan hålla i detta nu ;)! Men hoppas ju på att jag ska kunna hålla det fram till sommaren!

Nu är det dags att öppna lite böcker igen...fick en laddning idag så nu har jag lite att göra under kommande kvällar!

Kram

Ny vecka...

Ny vecka med nya utmaningar... Skönt att vara tillbaka på jobbet igen och få träffa alla goa elever! Det blir några veckor med mycket jobb nu när omdömen ska skrivas och utvecklingssamtal ska hållas, men det är skönt att ha sysselsättning! Har även bestämt mig för att fortsätta med studierna, det tar emot förmycket att hoppa av. Ett stort nederlag för min del så därför fortsätter jag, kunde ju ha tagit studieuppehåll, men insåg att jag aldrig kommer att hoppa på kursen igen om jag gjorde det. Så i mitten på mars kan jag börja leva igen och njuta av min fritid!

Var och laddade mitt friskiskort idag så nu ska jag börja träna också! Tänkte satsa på beach 2013 ;), kan ju försöka iallafall! Målet är att magen ska bli mindre så jag kan visa mig i bikini utan att skämmas! Vi får väl se hur det blir...

Annars så går dagarna bara upp och ner...stundtals så vill jag bara dra täcket äver huvudet och gråta och andra stunder är ok. Skulle vilja att det snart blev en bättre balans i mitt humör, men det får väl ta den tid det tar. Saknar mitt lilla pyre så otroligt mycket, vill ha honom här hos mig!

Kram

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen och det är så skönt!!! Det har varit skönt där nere, men jag har inte varit på humör för att umgås. Det är jobbigt när man känner att ingen förstår och bara säger att det går över, livet rullar vidare. Kändes inte ens som någon idé att försöka förklara hur jag mår så höll tyst istället.
Men det var underbart att få träffa lille Axel igen även om det har känts i hjärtat! Hans små leenden fick mig att le själv! Hade så gärna velat ge honom en liten kusin om några månader, men det lyckades jag ju inte med...

Nu ska jag bara tänka på jobb, studier och träning. Japp skrev rätt...nu ska jag börja träna igen. Min kropp ska få jobba och ha lite ont... Mycket mer verkar den inte duga till...nu ska vi satsa på att se lite snygg ut till sommaren! Fast det lär jag nog inte heller lyckas med...

Något som gärna får försvinna är trycket över bröstet som dyker upp varje kväll...vill så gärna kunna sova en hel natt... men men.

Kram

Skitdag

Idag har varit en riktig rutten dag...gråten har varit nära hela tiden och bara tanken på Pyret har fått tårarna att rinna. Är dessutom så trött på att man måste vara så positiv på en gång och tänka framåt...jag klarar inte det. Det känns som om det är fel av mig att sörja... Känns inte ens som om min familj förstår hur jobbigt det faktiskt är. Självklart skulle jag vilja se på framtiden och vara lite positiv, men det är inte så himla lätt när man får motgång på motgång. För första gången någonsin (tror jag iallafall) längtar jag hem till Norrtälje.
Min systerson är helt underbar, men just nu blir det förmycket för mig. Känner mig så elak som drar mig undan och min syster (Axels mamma) försöker verkligen att få mig och må bra! Älskar dig lillasyster! Men det är tufft ändå... Det har varit skönt att vara här nere samtidigt som det har varit väldigt tufft rent psykiskt.

Jag önskar nu bara att den värsta smärtan och sorgen ska lägga sig så jag kan få må lite bättre. Visst jag kan skratta och ha trevligt också, men känner mig ganska falsk för inerst inne så mår jag skit.

Tänk om jag kunde få vrida tillbaka klockan, då skulle jag tänka på mig själv och lyssna på min kropp och då kanske Pyret hade fått en chans... Alla mina tänk om spökar konstant i huvudet, dygnet runt.

Hur länge ska jag orka? När ska jag/vi få lite medgång?

Kram

Tre veckor

Idag har det varit en tung dag...tre veckor sen exakt sen jag fick lämna Danderyd som icke gravid. Det suger och känns bara skit just nu. Varför kan jag aldrig få vara riktigt lycklig? Jag har min underbara fru som jag inte skulle klara mig utan, jag har min familj och mina vänner, men det saknas ju något/någon. Jag vill så gärna känna den där obeskrivliga känslan när man får sätta ett barn till världen, någon mer som jag kan älska!

De värsta orden någon kan säga till mig, vilket många gör, är att din/er tid kommer, ni har snart tagit er ur det här, det är bara att pröva igen. Allt är visserligen sant, men nu undrar jag hur mycket ska jag behöva utstå?
Träffade en vän till familjen som sa att be till Gud, det hjälper alltid och han finns ju där som en vän... Bull shit...om han finns och är den där vännen som jag faktiskt en gång trodde på så varför ska han låta mig/oss gå igenom allt detta? En usel vän är vad han är och inte en enda bön till tänker jag be...han är just nu väldigt orättvis och dum tycker jag.

Kära Pyret!

Som jag saknar dig! Har idag gosat med din kusin Axel och han är en underbar liten person som jag önskat att du hade fått lära känna! Ni hade haft mycket skoj ihop det är jag helt säker på! När jag berättade om dig lyssnade han på mig och tittade med sina vackra ögon!

Idag hittade jag nästan den perfekta ramen till ditt kort, men bara nästan så därför köpte jag den inte. Ska leta efter den helt perfekta och nu sätter jag mitt hopp till Köpenhamn dit dina mammor ska om några veckor!

Ikväll ska vi till morfar och Kicki på middag! Även dina mostrar ska dit så ikväll ska morfar och din moster Fia få se bilden på dig. De har inte fått göra det än, men har lovat att visa den ikväll!

Min älskade lilla änglason, du finns i mina tankar och i mitt hjärta hela tiden! Saknar dig! Puss och kram från mamma.

Gullunge!

Har haft en lugn och skön dag i Motala! Njuter av att vara tillsammans med familjen samtidigt som det är lite jobbigt... Har myst med min älskade lilla systerson som är det goaste och finaste som finns! Ja självklart var ju vår son så fin och underbar, men han är ju inte vid liv tyvärr.
Axel är ju så söt och nu ler han mest även om hans favoritmin är att se allvarlig ut! Det har hänt så mycket sen jag sist såg honom och han har börjat bli en liten buddha, för mat gillar han!

Detta leende gör ju så man smälter!!!



Moster Anneli är också mysig!

Sover skönt i bilstolen! Och koftan som moster köpt är så skön!

Jag är så bra på att fokusera...måste vara med!

Myser med min moster Karro!!!

Tur att jag har nästan tre hela dagar kvar här nere så jag får mysa ännu mer!!! Älskar dig lille Axel!!!

Idag kom tröttheten ifatt mig så jag somande faktiskt på sängen en stund under eftermiddagen. Måste erkänna att det var skönt så nu hoppas vi att jag somnar lika gott ikväll!

Saknaden är så stor och det gör så ont i min själ...när ska det börja vända och bli ett fint minne istället?

Kram