Trött

Idag har jag varit trött...att inte kunna sova börjar ta ut sin rätt nu, det känner jag i både kropp och knopp. Men nu är det som det är och det får väl ta sin tid.
Är så splittrad...samtidigt som jag vill gå vidare och på ett sätt glömma så vill jag det inte alls. Jag vill kunna ha denna händelse som ett fint minne även om det inte är det. Pyret kommer alltid att vara min förstfödde även om det skedde alldeles förtidigt. Funderar ofta på hur han hade sett ut? Hade han varit blond som jag? Har ju ingen aning om hur donatorn såg ut... Har många funderingar som jag aldrig kommer att få svar på och det känns tungt.

Min lilla änglason! Du är saknad!!!

Kram