Jag har dock varit och tränat och det var så skönt! Orkade mycket mer idag och det kändes bra så nu ska jag hålla detta ett bra tag! Köpte även ett par nya slimfit byxor och blev faktiskt lite glad över att jag kom i en storlek mindre än innan sommaren!!! Kanske kan komma i ännu en mindre storlek i början av nästa år... Om jag tränar hårt så...
Har sagt att jag aldrig mer ska boka in saker, men man ska ju aldrig säga aldrig! Börjar nu ångra mig...vi har preliminärbokat en musikal i februari och det är helt ok för det är ju bara en kväll och i Stockholm. Men jag är sugen på en weekendresa...typ till Prag eller Paris eller liknande. Så jag kanske övertalar min fru att vi ska boka en sådan till påsklovet. Jag känner att jag behöver ha saker att se fram emot även om allt bara går åt helvete när vi bokar i förväg och tänker så. Ja vi får väl se hur det blir...
Kram
3 kommentarer:
Jag får verkligen ont i hjärtat av att läsa hur dåligt du mår käraste vän. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt... Tänker på dig mycket och ofta. <3 <3 <3
Åhh Karro, tänker på dig! Men jag tror faktiskt du gör rätt i att hålla dig borta från det som får dig att må sämre. Försök fyll vardagen med sånt som inte har med små barn att göra. Träning, jobb, resor... Det har inte gått så lång tid ännu och du kommer att kunna umgås med de här människorna senare, men låt det ta sin tid. Sen vore det ju bra om du kunde sluta anklaga dig själv för det som hänt. Du gjorde ju inget fel, inget som ingen annan gravid skulle ha gjort. Man kan ju inte styra över sin kropp eller bestämma vad som ska hända med den. Får du en svår sjukdom till exempel så anklagar du ju inte dig själv för det. Kämpa på Karro! Finns bara ett telefonsamtal bort om du behöver prata! Stor Kram/Mia
Tack kära ni!
Jo mitt liv åker bergodalbana varje dag...några toppar, men många dalar. Det är svårt att inte anklaga mig själv...jag önskar att jag stått på mig mer när det gäller RUL och även lyssnat lite mer på min kropp istället för att bara köra på...men det är så dags nu. Att hålla mig undan känns inget vidare, men har tyvärr inget val just nu.
Det är inte så mycket att göra utan jag blir nog hel första den dagen då jag sitter med ett litet liv i mina armar... Om den dagen kommer har jag ingen aning om, har inte så stor tilltro till det faktiskt. Varför skulle något gå bra för mig? Det har inte gjort det hittills...
Men tack för att ni finns där vänner!!!
Kram
Skicka en kommentar