Jag kan inte riktigt fatta att det redan har gått fem veckor sen vi förlorade Pyret, fem veckor sen jag lämnade sjukhuset icke gravid, fem veckor sen jag fick skiljas från det allra käraste. Bara tanken på det gör så ont, ont i hela mig. Jag kommer alltid att bära med mig frågan varför just jag/vi med mig...men jag kommer aldrig få ett svar...
Hämtade lilla J idag på fritids och hon frågade om bebisen...din mage ser så liten ut... Satt där i bilen påväg hem från fritids och berättade om vad som hänt och hur det hade gått till. Men Karro, nu blir jag ledsen säger hon då och tystnar...det blir jag också svarade jag. Sen fick hon se på bilden jag har... Han ser ut som en dock! Han har ju typ världens gulligaste fötter och näsan är ju fett söt :)...lilla J så söt och rar! Men lite äcklig tyckte hon att han såg ut eftersom han inte har någon direkt någon "päls" (hud)...men söt ändå! Hela bilresan hem som tog ca 20 minuter satt hon tyst och tittade på bilden. När vi klev ur bilen vid Flygis så säger hon; Jag skulle ju bli låtsasstorasyster ju...hur blir det med det nu? Ja tyvärr blir det ju inte så... Vi skulle ju så gärna fått haft honom kvar vi också!
Ja livet är bra konstigt och framför allt orättvist...
Nu ska vi mysa lite och jag måste skriva lite omdömen också. Jag ska ju in till universitetet imorgon och träffa min studiegrupp...är inte ett dugg laddad för det, men tyvärr så måste det ju göras :(.
Lilla Pyret!
Du anar inte hur mycket vi saknar dig...hur mycket jag saknar att prata med dig som jag gjorde när du låg i magen! Jag hoppas att du i framtiden vill bli storebror för vi vill gärna dig ett syskon så småningom! Men när det blir har vi ingen aning om, om det ens kommer hända.
Hade du fått stanna i mig så hade vi snart gått in i vecka 25...men tyvärr fick vi ju skiljas från varandra alldeles förtidigt.
Saknar dig min lilla änglason!
Kram
4 kommentarer:
Beklagar så att ni förlorat ert barn. Vi förlorade vår dotter för 3 månader sedan. Hon vilar också på barnkullen. <3
Beklagar att ni också förlorat er dotter! Hur gammal var hon? Barnkullen är mysig tycker jag, men helst hade man ju inte velat gå dit utan haft sitt lilla pyre hos sig!
Hon dog i min mage i vecka 39+2 så hon var fullgången.
Ja det är fint där. Känns fint att barnen vilar tillsammans. Men ja det är en fruktansvärd saknad och tomhet att inte få ha sitt barn hos sig.
Fy att gå så långt i graviditeten och sen bara tar det slut. Jag hann ju "bara" gå halvvägs...v18+4.
Tomheten är nästan värst ibland tycker jag...
Skicka en kommentar