Då har vi gått 17 hela veckor idag och imorgon går vi in i vecka 18...läskigt tycker jag. Just nu drömmer jag väldigt mycket om nätterna och det är inga trevliga drömmar om man säger så. Att vi närmar oss den dagen som allt gick åt skogen sist gör mig livrädd och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det jag mest av allt vill nu är att känna lite glädje, att våga lita på att det faktiskt kommer att gå, men det går inte. Jag vågar inte tro eller hoppas...jag är livrädd för vad som kan hända. Jag försöker verkligen tänka positivt, men det är svårt. Innerst inne är jag glad över att vara gravid igen, men än så länge känner jag ju inget och lär nog inte göra på ett tag. Jag har konstant molande värken i magen och flytningar som inte är av denna världen. Önskar jag hade en ultraljudsmaskin hemma så jag kunde kolla till Trollet så fort jag blev orolig bara för att få bekräftat att allt står rätt till. Jag vill våga att visa att jag är glad, men kan inte. Undrar när det släpper???
Idag blir dt en lugn dag...för mig iallafall. Anneli har tvättstugan stackarn. Skulle behöva ner på stan en sväng, men får se hur det blir med det. Annars blir det nog en hemmadag som vanligt...jag får ju inte göra så mycket. Ska kanske börja packa lite, åker ju äntligen ner till Motala på måndag!!! Kommer sakna Anneli, men jag behöver komma bort och förhoppningsvis få annat att tänka på.
Önskar er alla en skön och trevlig lördag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar