Min stackars vikarie hade fått en liten utskällning för att hon var där imorse och inte jag för jag skulle ju vara tillbaka...eleverna har stenkoll på vad man säger! Många kramar fick jag och det var mysigt! Berättade att jag nu gjort min sista lektion i "min" skola som det säger och då fick jag en applåd och de tyckte att jag varit duktig, raringar! Sen berättade jag då att jag kommer att vara borta ganska länge och varför det skulle vara så. En kille tyckte inte om att jag skulle vara borta, men så kom han på att klassen skulle ju få en klassbebis! :)
Eleverna hade iallafall många frågor, men den viktigaste frågan var vad vi skulle döpa bebisen till, men det håller jag hemligt, fast eleverna hade många förslag! Goa elever, de lovade att sköta sig om jag lovade att komma på besök då och då för att se hur duktiga de blivit...det är ju för söta! Jag fick ju anturligtvis lova att komma i höst och visa upp bebisen och tala om namnet!!! Självklart ska jag göra det!!! Det kommer bli tomt om dagarna utan eleverna!
Det var också väldigt skoj att få träffa alla mina kollegor, ja nästan alla iallafall! Hade även en pratstund med min rektor, trevligt!
Jag längtar efter att få jobba, men börjar inse att jag nog jobbat min sista dag på väldigt länge. Satt nu i eftermiddag och funderade på vad jag skulle fylla dagarna med? Vad gör de som är sjukskrivna ofta och länge? En del vill ju inte jobba utan ser till att bli sjukskrivna, andra vill men har något som drar ner deras arbetsförmåga...som jag då. Men de där som verkligen inte vill jobba, som gör allt för att få vara sjukskrivna...vad gör de? Och jag förstår inte att de vill vara det för det är absolut inte roligt. Jag kommer sakna själva jobbet massor, men även den sociala biten och få prata med folk varje dag!
Just idag önskar jag att jag bodde närmare min familj och alla vänner som bor där nere i söder! Jag hoppas att jag får klartecken av läkaren på återbesöket att få åka ner dit. Vill egentligen inte vara ifrån Anneli, men hon jobbar ju hela dagarna och jag bara är... Inser att jag måste hålla mig här hemma en hel del eftersom det kommer att bli ganska många extra läkarbesök nu, men att få åka ner dit en vecka eller så iallafall skulle kännas bra!
Längtar till nästa helg då min underbara vän Cissi med familj kommer upp hit! Ska bli så roligt och även mysigt att få se hennes "tjocka" fina mage! Inte långt kvar nu vännen!!!
Har förstått att en del vänner blivit besvikna på för att jag inte sagt något om graviditeten, men jag hoppas verkligen att de förstår varför jag inte gjort det och kan acceptera det! Vi hade bara berättat för våra familjer innan samt att jag berättat för mina kollegor, men det var för att jag var tvungen att ändra lite på mina arbetsuppgifter för att kunna jobba med de restriktioner jag fått från läkarna. Det var aldrig min mening att göra någon sur, men med tanke på vad som hände med Pyret så har det och är fortfarande väldigt jobbigt psykiskt plus att jag inte mått så bra rent fysiskt heller. Men kan folk inte ta det så vet jag inte om de behöver finnas där...låter hårt jag vet, men det är som det är och jag försöker finna glädjen över denna graviditet och faktiskt tro på att det kommer gå den här gången!
Usch det här blev ett allvarligare inlägg än vad jag tänkt... Nu ska jag tänka tillbaka på dagen och njuta av de få timmar jag fick på jobbet idag! Jag kommer att komma på besök igen bara så ni vet!
Kram
4 kommentarer:
Jag är så glad för er skull och håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra. Förstår att det är segt att bara ta det lugnt, även fast jag själv kan längta efter sådana stunder så blir det tråkigt i längden. Du får läsa mycket, se film, handarbeta, lösa korsord och soduko.. Och så givetvis komma till motala och hälsa på.
Ta hand om dig!
Kram/Mia
Grattis till graviditeten!! Så kul att du både e gravid å att cerklaget är på plats!
Jag blir oxå lätt rastlös när jag går hemma.
Men när jag var sjukskriven så accepterade jag läget på nåt vis. Det viktigaste var att se till att jag inte fick några sammandragningar. Det är en av de sakerna som cerklaget inte kan stoppa.
Så jag satt i soffan framför teven varje dag.
Jag satte mej in i serierna som gick å det blev lite som en hobby.
Låter tråkigt. Men det fungerade sååå himla bra för mig.
Testa att sticka, virka, läsa eller försök hitta något som passar just dig.
Jag skulle råda dig till att ta det lite lugnt trots att du har cerklaget. Det du gått igenom är inte mänskligt.
Och som sagt. Att man har cerklage ger inga garantier. Det är inte meningen att göra dig orolig.
Men jag hade inte rest hemifrån. Eller, jag reste inte hemifrån när jag hade mitt cerklage.
Stort stort lycka till. Försök njuta av graviditeten så gott det går!
Jag försöker verkligen gilla läget och soffan är ju just nu min ständiga plats. Jag vet att cerklaget inte är en garanti och så lugnt som jag tar det nu har jag aldrig gjort.
Det jag känner är att jag lika gärna kan ligga på soffan nere hos mamma och kanske få besök av vänner där än att ligga själv här hemma hela dagarna...inte skoj. Ska försöka komma på saker att göra, men sy är inte min grej...
Även om det skulle säga att jag ska ligga hemma så hoppas jag att jag får åka på de två dop och bröllopet vi ska på vår. Det ena dopet är min systerson och jag ska sjunga så det kommer jag åka på!
Vi får se hur det blir, men tack för er omtanke!
Jag tror att man känner sin kropp bäst själv. Å det e klart att det inte spelar roll vad för soffa man ligger. Om man mår dåligt av nånting tycker jag att man ska försöka komma på en lösning som får en att må bra - vilken din mammas soffa kanske är :).
Borde väl gå bra med alla tre tillställningar, så länge du inte dansar på bordet :).
Man kan ju åka fram å tillbaka till sjukhuset i tid å otid :).
Lucka till igen
Kram Samira
Skicka en kommentar