Anledningen till att jag gjort det vet ju alla som läser denna blogg och som känner mig/oss och några har säkert listat ut det. Men vi har haft en jobbig tid jag och min fru och än har det nog inte blivit lättare, men det känns som vi är på rätt väg!
Vi har en stor önskan om att bli tre i vår familj och längtan är stor! Men vi har haft en hel del hinder på vägen som har tagit mycket energi och än vågar vi inte hoppas att det går vägen...det gör vi nog först när det börjar synas!
Då min kropp inte är riktigt som den ska och jag har dåliga värden så har vi tillsammans med vår läkare och barnmorska beslutat att det ska bli provrörsbefruktning. Vår läkare pratade om något HA värde i kroppen (fråga mig inte vad det står för...kommer ej ihåg) som var mycket lågt i mig, man ska ligga på över 1 och jag hade 0.46. Det har med produktionen av äggblåsor att göra om jag inte minns fel. I vilket fall så var det väldigt lågt. Detta gör att jag kommer få en väldigt hög dos av hormoner i sprutorna jag ska ta senare. Men första steget nu är att ringa in på min fösta mensdag för att då få ett datum då jag ska börja med ett nässpray som ska "trycka ner" de hormoner jag normalt sätt har i kroppen. Detta kan då göra att jag hamnar i ett tidigt, men tillfälligt klimakterie...not so fun. Detta nässpray ska jag ta i tre veckor och under denna tid kommer ytterligare en mens att infall. Jag även då ringa in på fösta dagen och då få ett nytt datum då jag ska börja med sprutorna. Dessa ska jag ta i sex dagar och på den sjätte dagen ska jag ta ett blodprov för att se hur homon nivån är. Då kommer jag få ett nytt datum och en exakt tid då jag ska ta en spruta som ska sätta fart på ägglossningen. Den sprutan ska jag ta 36 timmar innan de ska plocka äggen. Efter äggplockningen får jag vänta två till tre dagar och sedan får jag komma tillbaka för insättning av ett litet embryo som vi hoppas ska vilja stanna i mig i nio månader. Någonstans mitt i detta ska jag in och göra ultraljud på äggstockarna också. Det är inte lätt med provrörsbefruktning inte. Det enda positiva är ju att jag nu slipper hålla koll på ägglossningen! Det jag däremot inte gillar är alla hormoner jag ska äta...vet ju hur dåligt jag mått av den lilla dos jag redan äter...men vi får väl se, det kanske inte blir så farligt!
Så nu går vi och längtar och hoppas att allt ska gå vägen! Det är nog tur att vi har vår resa inbokad så vi har något att se fram emot om det nu inte skulle gå bra.
Så nu har jag berättat i mer klartext vad som händer i mitt liv! Ska försöka skriva och berätta så mycket som möjligt, men kanske inte allt! Lite vill jag nog hålla för mig själv tills vi vet att allt gått vägen! Så håll tummarna för oss nu!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar