Har kommit på en nackdel med att vara ledig och hemma själv...jag tänker förmycket. Efter att har varit på jobbet ett par timmar och fixat för min vikarie samt möblerat om i klassrummet så åkte jag hem. Åt rester från igår och la mig på soffan en stund. Började sedan blädra i min kalender och hittade då lite anteckningar från i höstas, men som skulle ha varit aktuella nu. Veckorna har bara rullat på och jag har mått bra, förutom alla förkylningar, men rätt bra rent psykiskt ändå. Visst jag har haft mina dippar och varit ganska odräglig. Idag slog det mig att jag skulle ha varit i vecka 39...några tårar föll det måste jag erkänna. Känns fortfarande tomt när jag tänker på Pyret och helt sjukt att det är i mminneslunden vi får "träffa" honom! Som jag önskar att allt hade slutat annorlunda... Men nu är det som det är och hur tungt det än känns så går det åt rätt håll! Det sägs att man blir starkare av motgångar, men det vet i tusan om jag håller med om...
Jag njuter av min helt underbara systerson som lyser upp min tillvaro, det är bara så synd att vi bor så långt ifrån varandra och att vi inte ses så ofta som jag skulle önska. I maj ska jag sjunga så fint jag kan för honom när han döps...älskade lilla Axel!!!
Vi har en väldigt lugn vår framför oss vilket vi tycker är skönt! Men två dop och ett bröllop står på schemat under april/maj!
Om två veckor kommer även min kära höggravida vän Cissi hit med sin familj och det ska bli så mysigt! Riktigt mysigt ska det bli!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar