Min stackars vikarie hade fått en liten utskällning för att hon var där imorse och inte jag för jag skulle ju vara tillbaka...eleverna har stenkoll på vad man säger! Många kramar fick jag och det var mysigt! Berättade att jag nu gjort min sista lektion i "min" skola som det säger och då fick jag en applåd och de tyckte att jag varit duktig, raringar! Sen berättade jag då att jag kommer att vara borta ganska länge och varför det skulle vara så. En kille tyckte inte om att jag skulle vara borta, men så kom han på att klassen skulle ju få en klassbebis! :)
Eleverna hade iallafall många frågor, men den viktigaste frågan var vad vi skulle döpa bebisen till, men det håller jag hemligt, fast eleverna hade många förslag! Goa elever, de lovade att sköta sig om jag lovade att komma på besök då och då för att se hur duktiga de blivit...det är ju för söta! Jag fick ju anturligtvis lova att komma i höst och visa upp bebisen och tala om namnet!!! Självklart ska jag göra det!!! Det kommer bli tomt om dagarna utan eleverna!
Det var också väldigt skoj att få träffa alla mina kollegor, ja nästan alla iallafall! Hade även en pratstund med min rektor, trevligt!
Jag längtar efter att få jobba, men börjar inse att jag nog jobbat min sista dag på väldigt länge. Satt nu i eftermiddag och funderade på vad jag skulle fylla dagarna med? Vad gör de som är sjukskrivna ofta och länge? En del vill ju inte jobba utan ser till att bli sjukskrivna, andra vill men har något som drar ner deras arbetsförmåga...som jag då. Men de där som verkligen inte vill jobba, som gör allt för att få vara sjukskrivna...vad gör de? Och jag förstår inte att de vill vara det för det är absolut inte roligt. Jag kommer sakna själva jobbet massor, men även den sociala biten och få prata med folk varje dag!
Just idag önskar jag att jag bodde närmare min familj och alla vänner som bor där nere i söder! Jag hoppas att jag får klartecken av läkaren på återbesöket att få åka ner dit. Vill egentligen inte vara ifrån Anneli, men hon jobbar ju hela dagarna och jag bara är... Inser att jag måste hålla mig här hemma en hel del eftersom det kommer att bli ganska många extra läkarbesök nu, men att få åka ner dit en vecka eller så iallafall skulle kännas bra!
Längtar till nästa helg då min underbara vän Cissi med familj kommer upp hit! Ska bli så roligt och även mysigt att få se hennes "tjocka" fina mage! Inte långt kvar nu vännen!!!
Har förstått att en del vänner blivit besvikna på för att jag inte sagt något om graviditeten, men jag hoppas verkligen att de förstår varför jag inte gjort det och kan acceptera det! Vi hade bara berättat för våra familjer innan samt att jag berättat för mina kollegor, men det var för att jag var tvungen att ändra lite på mina arbetsuppgifter för att kunna jobba med de restriktioner jag fått från läkarna. Det var aldrig min mening att göra någon sur, men med tanke på vad som hände med Pyret så har det och är fortfarande väldigt jobbigt psykiskt plus att jag inte mått så bra rent fysiskt heller. Men kan folk inte ta det så vet jag inte om de behöver finnas där...låter hårt jag vet, men det är som det är och jag försöker finna glädjen över denna graviditet och faktiskt tro på att det kommer gå den här gången!
Usch det här blev ett allvarligare inlägg än vad jag tänkt... Nu ska jag tänka tillbaka på dagen och njuta av de få timmar jag fick på jobbet idag! Jag kommer att komma på besök igen bara så ni vet!
Kram
