Det var den dagen

Hemma efter en lång dag på jobbet. En relativt bra sådan även om det gått i ett hela tiden. Nu är det bara att börja skriva omdömena också! Det är så kul när man ser elevernas utveckling och några av dem har verkligen gjort framsteg och då framför allt i läsning och skrivning!

Hade en härlig pratstund med två underbara kollegor under eftermiddagen! Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är, och för att ni lyssnar!!! Utan er skulle jag inte orka med dagarna! Även om det inte verkar som att jag lyssnar på era råd så gör jag det! Har bara svårt att gå efter dem.

Ikväll blir det åter lite studier, får se när jag kommer i säng. Skulle behöva planera en lektion också...hm...får se vad jag hinner.

Idag kom det åter i fatt mig, att det är många som inte vet vad som hänt. Det är lika jobbigt varje gång det sker. Blir ju en jobbig påminnelse om något som jag på ett sätt vill komma över, men inte glömma helt. Svårt och jobbigt är det och en sådan händelse förstör i regel hela min dag. Som idag, var nästan lite glad när jag gick hem och så träffar jag på en person som frågar hur jag mår och hur magen mår...ja det var den dagen det...genast försvann den lilla glädje jag hade. Nu blir det en jobbig kväll igen, i regel är alla kvällar det, men vissa är värre än andra.

Sen har vi ju det där med människor i ens närhet som blir gravida hit och dit...känns bara som om de blir fler och fler och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Är ju naturligtvis glad för deras skull, men jag vill ju också... Jaja...det är väl inte våran grej helt enkelt...livet ville något annat. Får istället njuta av min systerson oc skämma bort honom!

Träningsvärken borde jag inte ens nämna...blir så trackad då av min kära kollega ;)! Men det känns idag vill jag lova.

Kram

Inget fel...

Det var inget fel på dina prover, inga infektioner och barnet mådde ju bra så vi vet faktiskt inte varför detta hände, det var din livmoderhals som var orsaken. Man hade ju kunnat förhindrat detta om ditt UL legat tidigare än v20...(läkare på gyn)

Nähe det säger du tänkte jag...detta har ju inte passerat mina tankar otaliga gånger. Och jag ville ju ha ett UL tidigare, men det fanns inga tider sa de. Men dum som jag är stod jag ju aldrig på mig för inte visste jag att detta skulle ske... Det var absolut inget fel i att läkaren ringde, men vi visste ju redan detta så samtalet störde hela min dag. Men snällt av henne att ringa och tala om resultaten av alla de blodprov jag fick lämna. Om och jag säger om det blir en nästa gång så ska jag minsann ha tidigare tider på allt. Vet att jag kommer att få gå till specialistmödravården samt att ett cerklage ska sättas in, men mitt UL ska ligga tidigare. Tänker inte gå igenom det här någon mer gång...

Saknar dig mitt älskade Pyre och önskar jag hade dig här hos mig!!!

Idag var jag och tränade för första gången på 6 månader...det lär kännas imorgon och jag får vara glad om jag kan röra mig, men så skönt det var! Nu ska jag hålla i detta...jobba, plugga, träna är min nya melodi! Får se hur länge jag kan hålla i detta nu ;)! Men hoppas ju på att jag ska kunna hålla det fram till sommaren!

Nu är det dags att öppna lite böcker igen...fick en laddning idag så nu har jag lite att göra under kommande kvällar!

Kram

Ny vecka...

Ny vecka med nya utmaningar... Skönt att vara tillbaka på jobbet igen och få träffa alla goa elever! Det blir några veckor med mycket jobb nu när omdömen ska skrivas och utvecklingssamtal ska hållas, men det är skönt att ha sysselsättning! Har även bestämt mig för att fortsätta med studierna, det tar emot förmycket att hoppa av. Ett stort nederlag för min del så därför fortsätter jag, kunde ju ha tagit studieuppehåll, men insåg att jag aldrig kommer att hoppa på kursen igen om jag gjorde det. Så i mitten på mars kan jag börja leva igen och njuta av min fritid!

Var och laddade mitt friskiskort idag så nu ska jag börja träna också! Tänkte satsa på beach 2013 ;), kan ju försöka iallafall! Målet är att magen ska bli mindre så jag kan visa mig i bikini utan att skämmas! Vi får väl se hur det blir...

Annars så går dagarna bara upp och ner...stundtals så vill jag bara dra täcket äver huvudet och gråta och andra stunder är ok. Skulle vilja att det snart blev en bättre balans i mitt humör, men det får väl ta den tid det tar. Saknar mitt lilla pyre så otroligt mycket, vill ha honom här hos mig!

Kram

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen och det är så skönt!!! Det har varit skönt där nere, men jag har inte varit på humör för att umgås. Det är jobbigt när man känner att ingen förstår och bara säger att det går över, livet rullar vidare. Kändes inte ens som någon idé att försöka förklara hur jag mår så höll tyst istället.
Men det var underbart att få träffa lille Axel igen även om det har känts i hjärtat! Hans små leenden fick mig att le själv! Hade så gärna velat ge honom en liten kusin om några månader, men det lyckades jag ju inte med...

Nu ska jag bara tänka på jobb, studier och träning. Japp skrev rätt...nu ska jag börja träna igen. Min kropp ska få jobba och ha lite ont... Mycket mer verkar den inte duga till...nu ska vi satsa på att se lite snygg ut till sommaren! Fast det lär jag nog inte heller lyckas med...

Något som gärna får försvinna är trycket över bröstet som dyker upp varje kväll...vill så gärna kunna sova en hel natt... men men.

Kram

Skitdag

Idag har varit en riktig rutten dag...gråten har varit nära hela tiden och bara tanken på Pyret har fått tårarna att rinna. Är dessutom så trött på att man måste vara så positiv på en gång och tänka framåt...jag klarar inte det. Det känns som om det är fel av mig att sörja... Känns inte ens som om min familj förstår hur jobbigt det faktiskt är. Självklart skulle jag vilja se på framtiden och vara lite positiv, men det är inte så himla lätt när man får motgång på motgång. För första gången någonsin (tror jag iallafall) längtar jag hem till Norrtälje.
Min systerson är helt underbar, men just nu blir det förmycket för mig. Känner mig så elak som drar mig undan och min syster (Axels mamma) försöker verkligen att få mig och må bra! Älskar dig lillasyster! Men det är tufft ändå... Det har varit skönt att vara här nere samtidigt som det har varit väldigt tufft rent psykiskt.

Jag önskar nu bara att den värsta smärtan och sorgen ska lägga sig så jag kan få må lite bättre. Visst jag kan skratta och ha trevligt också, men känner mig ganska falsk för inerst inne så mår jag skit.

Tänk om jag kunde få vrida tillbaka klockan, då skulle jag tänka på mig själv och lyssna på min kropp och då kanske Pyret hade fått en chans... Alla mina tänk om spökar konstant i huvudet, dygnet runt.

Hur länge ska jag orka? När ska jag/vi få lite medgång?

Kram

Tre veckor

Idag har det varit en tung dag...tre veckor sen exakt sen jag fick lämna Danderyd som icke gravid. Det suger och känns bara skit just nu. Varför kan jag aldrig få vara riktigt lycklig? Jag har min underbara fru som jag inte skulle klara mig utan, jag har min familj och mina vänner, men det saknas ju något/någon. Jag vill så gärna känna den där obeskrivliga känslan när man får sätta ett barn till världen, någon mer som jag kan älska!

De värsta orden någon kan säga till mig, vilket många gör, är att din/er tid kommer, ni har snart tagit er ur det här, det är bara att pröva igen. Allt är visserligen sant, men nu undrar jag hur mycket ska jag behöva utstå?
Träffade en vän till familjen som sa att be till Gud, det hjälper alltid och han finns ju där som en vän... Bull shit...om han finns och är den där vännen som jag faktiskt en gång trodde på så varför ska han låta mig/oss gå igenom allt detta? En usel vän är vad han är och inte en enda bön till tänker jag be...han är just nu väldigt orättvis och dum tycker jag.

Kära Pyret!

Som jag saknar dig! Har idag gosat med din kusin Axel och han är en underbar liten person som jag önskat att du hade fått lära känna! Ni hade haft mycket skoj ihop det är jag helt säker på! När jag berättade om dig lyssnade han på mig och tittade med sina vackra ögon!

Idag hittade jag nästan den perfekta ramen till ditt kort, men bara nästan så därför köpte jag den inte. Ska leta efter den helt perfekta och nu sätter jag mitt hopp till Köpenhamn dit dina mammor ska om några veckor!

Ikväll ska vi till morfar och Kicki på middag! Även dina mostrar ska dit så ikväll ska morfar och din moster Fia få se bilden på dig. De har inte fått göra det än, men har lovat att visa den ikväll!

Min älskade lilla änglason, du finns i mina tankar och i mitt hjärta hela tiden! Saknar dig! Puss och kram från mamma.

Gullunge!

Har haft en lugn och skön dag i Motala! Njuter av att vara tillsammans med familjen samtidigt som det är lite jobbigt... Har myst med min älskade lilla systerson som är det goaste och finaste som finns! Ja självklart var ju vår son så fin och underbar, men han är ju inte vid liv tyvärr.
Axel är ju så söt och nu ler han mest även om hans favoritmin är att se allvarlig ut! Det har hänt så mycket sen jag sist såg honom och han har börjat bli en liten buddha, för mat gillar han!

Detta leende gör ju så man smälter!!!



Moster Anneli är också mysig!

Sover skönt i bilstolen! Och koftan som moster köpt är så skön!

Jag är så bra på att fokusera...måste vara med!

Myser med min moster Karro!!!

Tur att jag har nästan tre hela dagar kvar här nere så jag får mysa ännu mer!!! Älskar dig lille Axel!!!

Idag kom tröttheten ifatt mig så jag somande faktiskt på sängen en stund under eftermiddagen. Måste erkänna att det var skönt så nu hoppas vi att jag somnar lika gott ikväll!

Saknaden är så stor och det gör så ont i min själ...när ska det börja vända och bli ett fint minne istället?

Kram