Inte kul...

Som jag längtat efter denna dag (igår alltså)...men så lätt ens drömmar raseras... Längtat efter var kanske fel ord när det gäller kirurgiska ingrepp, men i detta fall var det nödvändigt för att vi skulle få fortsätta vår resa mot vårt mål. Men det gick inget vidare utan de måste göra om det, men då blir det mer operations liknande och jag kommer då att sövas ner, så det vi längtar efter skjuts ännu längre bort... Det lär ju inte hända detta år iallafall, har vi tur så blir det nästa år! Så just nu känns allt bara så tomt och jobbigt...tårarna vill bara rinna så det är tur att jag jobbar så att jag får annat att tänka på under dagarna! Jag är så nära att ge upp...en motgång till och jag lägger ner det här projektet...hur mycket ska man orka och tåla???

Nu ska jag fortsätta rätta läxförhör!!!

Kram