Bor i kappsäck

Nu var det visst ett tagsen jag var här inne och skrev. Veckorna rullar på och just nu lever vi i en kappsäck. Är tillfälligt i vår lägenhet och städar lite och hoppas på att vi snart kan flytta hem igen. Vårt badrum renoveras just nu och det tar tid kan man säga...man kan tro att hanverkarna är arbetsskygga, men nu har de fått en sur Karro på sig som ringer och tjatar på dem. Den 7 oktober flyttade vi ut då det inte passar sig att bo här med en 8 veckors liten Gustav. Firman som gör detta åt oss sa att det var bar om vi höll oss borta det första 3-4 dagarna pga allt damm och oväsen...absolut sa vi. Jag åkte till Motala och bodde hos min mamma och Anneli flyttade hem till sin mamma innan hon kom ner till Motala hon också. Efter en vecka ringde vi och kollade läget och de sa då att de behövde en vecka till plus ev någon dag till i veckan efter (denna vecka alltså). I lördags (19/10) kom jag hem och det hade inte hänt ett skit...jag blev så förbannad och är det fortfarande. Det gör inte ett skit... Igår ringde jag och pratade med dem och de skulle då ringa upp igen. De ringde Anneli och sa att rörmokaren skulle sätta på vattnet igen. Tack, men vad hjälper det... Toastol, handfat, tvättmaskin och annat står i köket så där går knappt att vara. Det är skit och damm precis överallt och det hänger plast i dörröppningarna som är så dammiga och de måste ju sitta där tills allt är klart. Ringde dem idag för att få besked på när de är klara för det funkar inte att bo borta hur länge som helst...3:e veckan nu ju. Fick då till svar att ni har ju vatten nu... Jo det har vi ju, men det går fortfarande inte att bo här. Jag blir inte rolig att handskas med snart... Kommer definitivt inte att rekommendera dem till någon...jo möjligtvis om personen som vill ha renoverat ska vara borta ett halvår eller liknande så hantverkarna kan jobba i sin snigelfart. Nu väntar jag åter på att de ska ringa upp...lär de nog inte göra så jag ringer nog imorgon igen! Har krävt att det ska vara klart denna vecka, men det finns inte en chans till det eftersom de aldrig är här och jobbar....grrr...idioter.

Jag har iallafall städat av vardagsrum och vårt sovrum nu, men lär få göra om det snart igen. Gustavs rum är för tillfället belamrat med alla saker från badrumsskåpen...stör mig att hans rum är så stökigt, men men. Längtar nu hem hit...måste snart gå här i från innan jag får ett "astmanfall"...så torr luft så skulle behöva vädra. Ska ge Gustav lite mat och sedan beger vi oss ut i regnet och går "hem" igen. På fredag åker jag ner till Motala igen. Det är bra att bo hos svärmor, men inte praktiskt när man har vagn och så känner jag mig mer hemma hos min mamma. Ska ju ner dit nästa vecka igen vilket har varit bestämt sen länge så nu åker jag bara ner några dagar tidigare. Trist att vara ifrån Anneli bara, men hon kommer ju snart hon också!

Hade tänkt lägga upp en bild på Gustav, han är så söt och go och nu ler han och får nästan fram lite skrattljud, men sladden är hemma hos svärmor. Kanske kan låna Annelis dator ikväll...får se, annars får det vänta tills vi flyttat hem igen!

Nu ska jag väcka sonen min, ge honom mat och sedan traska "hem".

Kram

Höst

Dagarna rullar på och nu är hösten äntligen här...visst är det skönt med soliga dagar då också, men jag tycker om när det är lite ruskigt väder...tända ljus och mysa i soffan under en filt! Det är vad jag och Gustav gör idag! Just nu sover han dock så då passar jag på att skriva lite.

Äntligen fungerar amningen och brist på mjölk har jag iallafall inte. Men jag måste bara få säga att speciellt mysigt vet jag inte om det är att amma... Alla eller många säger att det är så mysigt och man får sån kontakt med sitt barn...ja alla skrifter och texter säger samma sak. Men jag kan nog inte hålla med om det. Jag tycker mest det gör ont samt att det är obekvämt. Gillar mycker bättre att ge på flaska och då får jag kontakt med Gustav! Men jag ska stå ut och amma så länge det går...fram till jul iallafall. Fick ju med en pump hem från neo så pumpar ju ut en del också som vi sedan ger på flaska. Jag ser fram emot när det blir dags för vanlig mat!
Äter gör han min lille son och går stadigt upp i vikt och det är ju bra! Nu har han klivit över sin födelsevikt, får se vad han väger idag när vi ska till BVC.

Sover gör han också, framför allt dagtid. På natten är vi gärna vakna några timmar...förstår inte det där riktigt. Dagtid somnar han gärna efter maten, men nattetid ska vi minsann vara vakna efter maten. Kan ju erkänna att jag är rätt trött efter alla nätter, men vet ju att det så det är nu. Fast jag är nog inte så trevlig på natten...hormonerna finns ju fortfarande där och spelar mig ett spratt och då framför allt på natten när jag är trött. Stackars Anneli får ta att jag fräser lite...hon vet ju att jag inte menar något illa. På dagarna är det mycket bättre! Älskar min fina lilla son, det bästa som hänt mig!!!

Jag mår annars bra och njuter av att kunna röra mig igen! Från att knappt tagit mig ur sängen de senaste 3 månaderna så kan jag nu ut och gå långpromenader! Visst känns det lite i bäcken när man kommer in efter dem, men inte så mycket att jag inte kan röra mig. Graviditetskilona är borta plus lite till så nu jobbar jag på att få bort de överflödiga kilona jag hade kvar sen innan! Ser ljust på det, men det får ta sin tid...stressar inte! Det är väldigt skönt att kunna använda mina vanliga kläder igen...helt plötsligt har jag massor att välja mellan om dagarna! Har plockat bort alla mina mammakläder, förutom några linnen som fungerar bra fortfarande!

Näe om jag skulle passa på att vila lite medans sonen gör det...snart vaknar han ingen och vill ha mat!
Men först ska jag bara sitta och titta på honom lite...han är så otroligt söt och underbar, helt perfekt!!!

Kram

Nu är han här!

Nu har det hänt grejer... Var helt inställd på att gå över tiden och att få bli igångsatt, men det slapp jag! Torsdagen den 29/8-13( dagen innan bf) efter ca 9½ timme på förlossningen föddes vår fina lilla son Gustav! 4110 gram tung och 54 cm lång! Hade nog en väldigt lätt förlossning även om det gjorde fruktansvärt ont, speciellt de sista 10 minuterna av krystvärkar. Många skriver en förlossningsberättelse, men den behåller jag för mig själv och berättar för nära och kära öga mot öga! Det enda jag kan säga är att jag inte alls var beredd på att det skulle sätta igång och från att knappt kunnat gå och röra mig pga foglossningen så flög jag bokstavligt talat ur sängen på morgonen när vattnet gick...läskig känsla.

Så nu sitter vi här hemma med en fin "liten" pojke på 10 dagar och jag njuter! Vi fick dock en liten skakig start på vårt nya liv. I måndags skulle vi på återbesök samt göra PKU test och hörselscreening, båda gick bra, men de tyckte att Gustav var för gul samt att han hade gått ner lite väl mycket i vikt så vi blev inlagda på neontalen. Gustav lades direkt på en solmatta och med en lampa över sig. Han fick även ha på sig en ögonbindel för att skydda ögonen. Stackarn gillade det inte alls och jag tyckte att det var hur jobbigt som helst. Han skrek mycket och vi fick inte ta upp honom, dessutom fick vi sondmata honom så att han skulle öka i vikt. Min mjölk hade inte börjat rinna till ordentligt så jag fick börja pumpa för att stimulera. Vi både sondmatade och ammade under de 4 dagar vi låg inne. På onsdagen var hans gulsotsvärde så pass bra att han slapp ligga i ljuset, blev våra sängar istället! Som jag njöt och han också...slippa den där hemska ögonbindeln. På torsdagen fick vi äntligen åka hem!!!

Så på torsdagen började vårt liv som tre i familjen på riktigt! Min mamma kom även upp då och stannade till lördagen. Det var så skönt och hon gav mig tips och hjälp med amningen så jag kunde få igång den igen! Känner mig så trygg med min mamma eftersom hon jobbar med det hon gör! Hon är nämligen distrikssköterska och har jobbat många år med BVC och har koll på mycket! Hon njöt också av att vara här vill jag lova...fått mysa med sitt lilla barnbarn! Under torsdagskvällen kom även Annelis mamma över!

Just nu sover vår lille prins och jag är supertrött, men snart dags för mat igen för den lille så det är ingen idé att sova innan, får bli efter! Han sover dock rätt så bra på nätterna så jag ska inte klaga! Jag är bara så glad över att han nu äntligen är här!

Sover gott i vagnen under promenaden!

Kram

8 dagar till bf...

och nu börjar det bli segt, riktigt segt. Sammandragningar och förvärkar om vart annat och så foglossningen på det. Ja inte är det lätt så här på slutet...alla säger bara att jag ska tänka på vad jag får när allt är över och det klart jag tänker på det. Men har man i 6 månader bara fått ligga still och ta det lugnt så vill man bara va "normal" igen. Nu när jag får röra mig och göra saker så sätter kroppen stopp för det.
Längtar nåt så enormt nu efter vårt lilla Troll och att få lite fart på livet igen! Men den låter vänta på sig och gör sina små sparkar och gympapass där inne i magen för att påminna mig om henne/honom!
Vi är så beredda och allt är klart här hemma...går bara och väntar!
Vill egentligen inte klaga såhär, men nu är det tungt och segt...

Anneli har ju börjat jobba igen hon så nu är jag ju åter själv om dagarna vilket är så trist. Hade gärna jobbat lite fram tills Trollet valt att titta ut...saknar jobbet, eleverna och kollegorna!

Idag ska jag göra köttbullar/biffar...slut i frysen så tänkte passa på nu när jag ändå bara går hemma...

Hoppas ni alla får en trevlig dag!

Kram

"Sista" MVC-besöket

Igår var på, förhoppningsvis, det sista besöket på MVC! Allt såg jättebra ut och magen följer sin kurva, godkänd på alla värden också och vikten helt ok! Trollet ligger nu helt fixerad och får gärna komma när som helst! Fick mycket frågor kring hur jag känner inför förlossningen. Jag har ju inte hunnit tänka så mycket på den än, fokus har liksom varit på annat. Jag vet att det kommer göra ont, men i övrigt så är jag inte speciellt nervös inför den. Jag är mer nervös over hur snabbt jag får tag på Anneli när hon är på jobbet...men det kommer att bli bra det också!
Vi fick en ny tid till MVC om två veckor, men jag hoppas att vi slipper åka dit då ;)!
Just nu är det bara en lång, lång väntan och sammandragningarna är många och en hel del förvärkar har jag också. Men värst är nog foglossningen...så ont det gör. Idag har jag tänkt försöka ta mig en liten promenad...som jag längtat efter det. Snigelfart och inte så långt, men en liten, liten sådan. Bara att spänna på mig stödbandet så ska det förhoppningsvis gå bra! Ska också packa klart BB-väskan idag så vi kan ställa ut den i bilen.Vi känner att lika väl som den står här hemma i lägenheten så kan den stå i bilen så är allt klart när vi behöver bege oss till BB.

Får se vad jag mer orkar hitta på idag...promenad står först på schemat!

Snälla lilla Trollet, kom nu!!! Vi längtar efter dig!!!

Kram

Åter vardag

Så var vardagen åter här och Anneli har börjat jobba igen...så segt att gå hemma själv. I natt har hon dessutom sovit borta med jobbet och kommer hem först i eftermiddag. Måste erkänna att jag varit lite nervös under natten att det ska sätta igång, men än så länge är det lugnt. Förhoppningsvis ska jag inte behöva gå hemma själv så länge till!

Igår tog de bort cerklaget och fy f..n vad ont det gjorde. Inte nog med att jag har foglossning som gör fruktansvärt ont oavsett om jag går, sitter eller ligger ner, men att då ta sig upp i den där himla gynstolen var inte skönt. Sen själv ingreppet...skönt att ha det gjort kan jag ju lova, men tårarna kom, men nu är det som sagt borta... så nu får Trollet mer än gärna komma ut till oss! Tur jag har både svärmor och en kollega på stand by idag om det skulle sätta igång innan Anneli kommer hem!
Läkaren trodde inte att jag skulle gå över tiden och jag hoppas att hon har rätt för jag börjar bli rätt less på att vara gravid nu. Mycket hänger ju på alla krämpor och allt det psykiska runt omkring...just nu är jag besatt av att känna rörelser varje dag. Låter kanske helt knäppt i era öron, men även om jag känner mig mer lugn nu så är jag fortfarande väldigt orolig över att något ska gå fel sista tiden. Det är tur att det är så bra personal på bb för det kan verkligen tala lugnande till en!

Idag blir det en lugn dag, borde kanske packa klart bb-väskan, den till mig och Anneli alltså. Trollets saker är redan packade och står i bilen och babyskyddet är också installerat och klart i bilen. Men ett litet besök hos mina kollegor blir det idag iallafall, behöver komma bort från soffan lite!

Jag hoppas att ni alla får en härlig dag!
Kram

Semester

Här rusar veckorna iväg ser jag...har inte riktigt haft ork att uppdatera här, men nu kommer ett inlägg!
Anneli har nu haft tre veckors semester, en kvar, och jag bara njuter av att vi är hemma båda två!
Första veckan var vi nere i Motala! Det var så skönt och härligt med miljöombyte, större delen av veckan tillbringades i en badenbaden (solstol) i skuggan i mammas trädgård där vi blev underhållna av min otroligt söta och charmiga systerson! Träffade några vänner, men långt ifrån alla, men tyvärr så orkade jag inte så mycket. Min käre far fyllde även 60 år så på lördagen blev det kalas för honom!

Min älskade systerson!

Min lillasysterson är det fullt ös på numera! Kryper fram med världens fart och "pratar" konstant, men så härlig han är! Och vi träffas alldeles för sällan... Det var lite irriterande och påfrestande att inte kunna lyfta och bära honom, men jag får ju tyvärr inte bära mer än ca 2kg och han väger ju lite mer än så ;)! Men nästa gång vi ses så har du fått en kusin!

Veckan där nere gick iallafall alldeles för fort och det blev dags att dra oss hemåt igen. Hade kanske varit kvar lite längre om det inte var för läkarbesöket. Det gick bra hos lärkarn och allt såg bra ut! I skrivande stund är det en vecka kvar tills cerklaget tas bort så sen får det gärna komma igång!

Annelis andra semestervecka var ganska lugn, umgicks med hennes syskon och syskonbarn så  en hel del sol och bad blev det! Jag höll mig dock på land och mestadels i skuggan,,,gillar inte värmen.

Annelis tredjevecka (alltså denna vecka) började med ljuvligt väder...mulet och lite svalare, som jag njutit! Vi har passat på att röja här hemma... Det hela började med att vi skulle packa ner får stationära dator inne på kontoret för att förbereda för omöblering. Det slutade iallafall med att vi började röja nere i förrådet också och körde iväg en hel del till tippen! Nu är det fint även där nere. Kan ju säga att jag efter detta röjande knappt kunnat gå, men så skönt att ha det gjort! Dagen efter forstatte vi inne på kontoret och röjde, nu är det verkligen fint och igår kom min svägerska över och hjälpte Anneli att flytta in gästsängen dit! Nu är det bara lite småfix kvar där och Anneli har nu fått hela skrivbordet att sitta och sy vid! Det blev så bra, dock ser ju Trollets rum väldigt tomt ut nu, men det får vi ta tag i när vi vet vad det är för en liten sort jag bär på! Vi har nu iallafall allt hemma, köpte det sista igår! Bilstolen ska vi snart installera i bilen, men först blir det en runda till tippen...igen! Det är så skönt att ha detta gjort nu. Idag ska vi ut till havet och få middag hos svärfar! Nästa vecka har jag lovat Anneli att vi ska ta det lugnt och bara va...njuta av hennes sista lediga vecka!

Nu har 36 veckor gått och det börjar närma sig! Vi ska sätta oss och skriva en födelseplan som jag ska ta med mig in när cerklaget ska plockas bort. Alla frågar mig om jag börjar bli nervös...egentligen inte. Det jag mest är nervös för att jag inte ska få tag på Anneli tillräckligt fort när det väl är dags eftersom hon jobbar. Det är ju inte så populärt att som lärare ha sin mobiltelefon på sig och dessutom med ljudet på under lektionstid, men nu är det ju särksilt fall så hon har inget val. Nervositeten kommer säkert, men än så länge har fokus legat så mycket på att ta det lugnt och se till att inte få så mycket sammandragningar samt att hålla cerklaget intakt. Denna vecka har jag dock haft många sammandragningar, men inte så konstigt. Så mycket som jag har gjort och hållt igång har jag inte gjort på flera månader.
Jag börjar dock bli väldigt nyfiken på hur stor Trollet kommer att vara...vid TUL låg den ca 20% över normalvikt i just den veckan och när vi var på MVC nu i veckan så hade magens kurva lagt sig på det översta strecket, men alla andra värden var jättebra! Längtar så otroligt mycket nu och vill att veckorna bara ska rusa förbi!

Nu har älsklingen vaknat också så nu är det frukost som gäller! Sen ska vi köra ett sista lass till tippen och sedan blir det havet resten av dagen!

Ska försöka uppdatera lite mer, men lovar inget. Kan tänka mig att jag kommer igång när Anneli börjat jobba igen och jag åter sitter här själv hela dagarna!

Kram