Härom dagen slog det mig att för ett år sedan gick jag/vi här och var "nygravida"...äntligen efter alla hormonbehandlingar så var vi gravida med lilla Pyret! Om jag ska vara ärlig så känns det nästan som igår, året har liksom gått så fort! Det var sista dagen innan semestern och jag skulle börja jobba tidigt på fritids, stanande vid en kollegas dörr och skrev ett plus på den...hon blev den första som fick veta! Sen försökte jag hålla minen på jobbet, men det gick inte så bra! Härliga minnen! Nu gick ju inte den graviditeten så bra och vi förlorade Pyret i vecka 18+3...den största sorg jag någonsin varit med om. Kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på honom! Men nu så här ett år senare sitter jag här i soffan och svettas...och är dessutom höggravid! Det tog ca 28 veckor av denna graviditet innan jag kunde känna lycka över att vara i detta tillstånd, har varit så sjukt orolig över vad som kan gå snett och fortfarande finns den känslan där även om den inte är lika stark som innan. Trodde aldrig att jag skulle ta mig igenom detta, men har haft många underbara människor runt mig som funnits där och stöttat, inte minst min familj och min underbara fru!
Får nypa mig i armen när jag ser spjälsängen stå där i sovrummet bäddad, babyskyddet i barnrummet bara för att inse att det är sant...snart ska en liten ny människa få inviga dessa saker! Har inte hunnit bli nervös för själva förlossningen än...mina kontroller tar alla sådadna känslor, men det kommer väl!
Tänk att om ca 7 veckor ska Pyret få ett litet syskon! Jag längtar så otroligt mycket!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar